porzalin's podcast

Avrundning.

Fredrik — Thu, 26 Apr 2007 12:35:55 +0000

Sedan den 11e April befinner sig nu Bolivia praktikanterna på Hola folkhögskola i Ådalen, arbetandes på de sista avsnitten. Vi bor en en gång på varandra, i köns uppdelade rum, på den biligaste avdelningen i skolan för att spara in 800 kr vardera, vi är nu åter i svensk standard och återigen fatiga. De senaste tre veckorna har bestått av samtal och diskutioner om den komade info turnen och slutarbetet, som visat sig vara trögt, och för utraget, för att fatta besluten tilsamans. Så enligt den allmänna sammhäls årdningens alla regler existerar skendemokratin även i denna grupp. Kenner till detta faktum en iritation även om resultatet blivigt bra, så blev den direkt deltagande demokratin som först rådde i detta mindre selskap slaktad, och de gemensamt beslutade proseserna avslutade utanför den frihetliga andan. Arbetar för fult med klipningen av en dokumentär som har endrat sin karaktär åtskilda gånger, så vi får se vad dess namn ska bli. Den är menat att läggas upp här i komprimerad variant i börgan av juni månad. Vi är tillsamans med en kamrat ifrån Bolivia och färdigställer arbetet ihop, han gillar den svenska maten men är inte bekväm trots alla överdrivna bekvämligheter. Bolivianer reser sällan utanför landet och har normalt sätt bara inträssen av det som direckt berör Bolivia, så de lever enkelt kvar där, här uppe i de södra norlänska skogarnas enslighet. I dag va det utvärdering kom inte fram mycket nytt på den, men jag känner att jag har mognat fem år i förtig och mera en något annat lärt mig hur mäniskor är funtade+jag skälv. . Tänkte komma med en sista utvärdering när alting är smält och lagt bakom mig. Ser nu fram imot en skön sommar och att spendera mycket tid med min flicka som nu under tre år har fått stå ut med mycket Tack hjärtat för att du har tagit det ena året av tre som jag har rest utan dig, då du som jag vet avskytt mina utsvängningar.

Llallagua, min häm stad

Fredrik — Fri, 16 Mar 2007 18:26:24 +0000

Staden Llallagua är en landsbygd stad i ett område dar gruvindustrin är dominerande. Staden är på en nivå över haven med nära 4000m, vilken varierar då staden ligger i slutningen till bergsryggen La Salvadora, i vars gongarna i gruvan SigloXX går som passager i en myrstack. Området är rikt på tenn och på grönsaksodlingar i dess slätter runt dalen som aven hyser andra mindre orter, varma vulkaniska vatten källorna i Catavi och en mindre stad vid namn Unsija. Denna stad är känd for gruvan och för dess Ten baron Simon Patinio som en gång i tiden ägde alt i området och hörde till de 10 rikaste i världen. Städerna knyts samman med en väg för bilar som är den enda betongerade, den gamla nedlagda järnvägen på berget La Salvadoras slutning och en gruvgångs led igenom bergsryggen. Historien av staden ar cirka hundra år men området införlivas i våra dokumentationer i och med anländandet av en spanjor och conquistador Juan del Valle på 1600talet. Området var ursprungligen befolkat av Aymara indianer vilka drevs undan av inflyttande Qhechuas som kommigt för arbetet i gruvan. Idag är dem den dominerande kulturen och Quechua utgör det gemensamma språket tillsammans med spanskan. Som sagt så är stadens industri och också dess enda skal till sin existens gruvindustrin. Området va extremt rikt på ten tills för 20 år sedan. Nu mera när staten har tagit sin "skyddande hand" ifrån sina skyddslingar så är kooperativismen den enda organisations formen, samt ett syndikat(fack) av pensionärer. Har fans under 20-50 talet ett av sjukhusen med högst standard i världen och även den bästa biografen i landet. När staden var en av de högsta produktiva gruvorterna i landet ägdes egendomarna till en början av det Chilenskt företaget COMIBOL for att sedan tas over av en Simon Patinio, ten kungen, vars hus numera används av praktiserande Cubanska ögonläkare. Den höga koncentrationen av gruvindustri förde naturligtvis med sig en hög koncentrering av gruvarbetare, vilket också har blivigt kännetecknet for orterna Unsija och Llallagua. Deras historia går i kampen och är dokumenterad i revolution och massakrer. Arbetare här var bland de få som inte följde kommunistpartiets instruktioner att ignorera el "Che"s gerilla kampanj vilket de också fick betalt för i kulor. De har gett sig iväg tillsammans med gruvarbetare ifrån hela landet i marshen for liv som på vägen till La Paz blev bemötta av militärt flyg. Dem har ryckthet om sig att vara bland de mest radikala och militanta i landet. 1952 tog dem till vapen och spelade en betydande roll i revolutionen. De slängde ut Patinio ur landet och gruvorna nationaliserades. Gruvarbetarna har fortfarande sin militanta tradition. Bara for halvåret sedan slogs kooperativister och statsanställde gruvarbetare med dynamit och skjutvapen i granstaden Huanuni. (Dit många här ifrån sökt sig för att arbeta) Med resultat av många döda hundratals hemlösa och tills alldeles nyligen uteslutandet av kooperativen ur stadens rika ten gruvan. En ut av frågorna i dokumentär vi arbetar på här, är just den hur ser framtiden ut för ungdomen i gruvstaden Llallagua, med tanke på gruvindustrins nergång i avsaknad av mineraler i de över exploaterade omliggande kullarna. Det borde finnas mycket mineraler kvar i de obrukade kullarna men som gruvort har den även fatt lämna plats for studierna och de många universiteten i staden. Ungdomarna kan möjligen attraheras till arbetet i gruvan om förhållandena förbättras, de förhållanden som i dag kan jämföras med Sveriges for 100år sedan. En jämförelse som tyvärr går att göras i många fler områden i detta land. Eller om maktens tendens att korrumpera lämna dem i denna misära brist på inkomst möjligheter, vilket tillsammans med alkoholen är de största problemen här, brist på arbete som både när alkohol problemen och driver dom in i bergens gångar. Alkoholen är en självklarhet för de som arbetar i gruvan. Många av dem dricker då de ska börja arbeta för att slappna av och för möjlig rädsla, och många av dem dricker då de kommer ut för att den påfrestande arbetsdagen är slut och de vill ha lite roligt. De tar med sig en liten rör formad plast påse med mycket stark alkohol in i gruvan, tillsammans med koka blad och tobak, för att bruka skälva eller för att offra till gruvans tio. Jag har även fått berättat att många av de organiserade gruvarbetar barnen i NATS(Ninjos Adolesentes Trabajadores) tycker att den bästa tiden som dem har med sin far är när han är berusad. Fortfarande finns här gott om gruvarbetare, någon som frågar om var deras dotter kan lära sig hur en dator fungerar, en annan som säger att barnen är deras framtid och dem ska inte bli gruvarbetare. Många Studerar, och arbetar i gruvan samtidigt för att de måste kunna köpa skolmaterialen. Vissa somnar vid bänken under lektionerna då de inte har hunnit vänja sig vid att bara få 3 timmars sömn varje natt. Andra har nu bestämt sig för att strunta i skolan då metallerna ligger högt i kurs. En 20 årig gruvarbetare med fru och två barn är inget ovanligt, och han gick antagligen in i arbetat då första barnet anlände. En nu springer barnen till och ifrån sin fulla skola Colegio America i området sigloXX Llallagua. Framfor Plaza minera med statyn på den O-korrumperbare fack ledaren Fredrico Escabar Zapata, och statyn på gruvarbetaren med i ena handen borren och i sin andra resta arm handen knyten om geväret. På väggen inom synhåll finns en målning med texten "Ni muertos Ni olvidados. Viven en el piensamiento de el pueblo". Inte döda inte glömda, de lever i folkets tankar. Klimatet här är hårt och någon standard av vad vi i Sverige är vana vid är inte att tala om. Men sakta så går utvecklingen framåt, vilket märks av i betongering av vissa gator, inströmmandet av pengar till utbildningen och nyanlända studenter. Nya plantor sänks ned i jorden i parken, men det är avsaknad av miljömedvetenhet. De tomma batterierna har sin givna plats på marken där även grisarna bökar fritt efter mat och där de odlar sina grönsaker. I staden har jag sett tre offentliga skräp korgar, vilka alla i den starka solen, regnen och de extrema skiftningarna i temperaturen snart har eroderat bort.

En sang till pappa och vagen till San Pedro

Fredrik — Thu, 01 Mar 2007 19:43:47 +0000

Han är en bra typ min gamling, den som jag ensam väntar på. Du har en lång tristes lång, som jag ser på. Jag ser på han långt bort ifrån, men vi är lika olika. Det är det som växer med årtusendet, med det röda vinet. Gamling min älskade gamling, nu är din väg trög, som att förlåta vinden, jag är av ditt blod min gamling. Är din tystnad av din tid. Han har bra ögonen, och en tung figur. Åldern har nått sin topp, Utan karneval deltar han inte. Jag har de nya åren, och han de gamla åren smärtorna anländer inuti, inuti denna historia utan tid. Gamling min älskade gamling. Nu är din väg trög, som att förlåta vinden, jag är av dit blod min gamling, är din tystnad av din tid. Jag är av dit blod dit blod jag, jag är din tystnad av din tid jag, jag är av dit blod min gamling.

Gruv dokumentation....... Och en sang om att dansa a dricka

Fredrik — Thu, 01 Mar 2007 19:38:35 +0000

TILL BOTTNEN & TILLBAKS Vi träffades upp fem personer utanför den välkända gruvan SigloXX i Llallagua, var av två för att ta bild matreal åt documentären om gruvans impackt på ungdomen i denna gruvstad. Vi va av olika nationaliteter, två Bolivianer var av en medelålders arbetare som spenderat sina dagar i arbete under jord sedan ungdomens år. En ungdom samma dag fyllda 24 år och medlem av AJMLL och en svensk student som har sin media praktik på samma organisation. Två Tyskor slank med in på ett hörn, båda arbetandes vid samma organisation GTZ. Den ena arbetandes med genus frågor och undersökningar i området inom ämnet, den andra med att införliva starkare självkänslan hos lokalbor. Det börjar med en 25 minuters vandring från gruvöppningen till det lilla krypin som detta arbetarlag har som vad vi kan kalla personal rum inne i gruvan. Att vända sig om och sakta se hur det enda naturliga ljus ifrån gruvöppningen krympte med avståndet och hur luften blev mer befriad ifrån syre, gav mig en känsla av att vara ur mitt element. Imellanåt kom vi fram till svarta öppningar där kall vind blåste i korsdrag genom tunnlarna men fortfarande va benen tyngre och andningarna häftigare en på utsidan i även den så tunna luften. Våra fötter skyddade i gummistövlarna försökte att trampa rätt på denna ojämna mark av grå gegga (bitvis färgad röd av metallerna i berget) bland stenar räls och forsande vattendrag. Det va alldeles för mörkt för kamerans automat fokus och de lampor vi hade räckte precis till för att kunna urskilja de gestalterna som stod oss närmast. Imellanåt möttes vi ut av vagnar lastade med arbetare och påsar med nybruten mineral och sten, då gällde det att trycka upp sig mot den ojämna väggen och försöka hinna en snabb panorering med kameran. Det blev två svängar ut ifrån huvud leden (som jag fått veta går som en väg igenom berget La Salvadora till granstaden Uncía) och där ser vi ett ljus ur en öppning i väggen. Det första som möter oss är en enorm generator och linor med hängande kläder på. Generatorn alstrar det ljus som lyser upp detta rum och den energin som behövs för att pumpa ner den luft och upp det vattnet som finns i de trånga utrymmena i bergets djup där dessa män arbetar. Gruvarbetarlaget är i början lite stela, våran vän och gajd börjar med att berätta lite om det historiska loppet och kooperativet. De andra sitter till en början tysta men faller snart in i diskussionerna som nu blivigt politiskt i och med att dom är lite avdomnade ifrån flaskan som stadigt går runt i rummet och antagligen pågrund av våran utländska närvaro. Det är en stark alkohol, antagligen hemmabrygd, den är lagrad på Singaniflaska (druvsprit). Det tuggas mycket koka och jag får känslan av att vi har bidragit till ett uppbrott i det annars rutinartade livet här under jord. De är alla mycket trevliga och glada på att svara på våra frågor. Jag frågar en yngre kille om vad samtalen brukar bestå av och han svarar att oftast är det om arbetet, sedan sneglar han till de upphängda på linorna grova pornografiska bilderna i det avrundade taket och seger, ”tjejer”. Det är ingen hets, alt går mycket lugnt till, när flaskan är slut frågar några om det finns en till, svaret blir nej och de börjar treva efter sin utrustning för att börja sitt arbetspass. De har berättat att det är mycket varmt där de bryter metallerna så vi lämnar jackor och mössor, knäpper upp de översta knapparna i kragen å drar några säkerhets drag med tejpen på våra hemmameckade lamphjälmar. En än gång sluter sig mörkret runt oss, bara för att brytas av plastficklampornas ljus på våra huvuden och de något starkare gruvarbetarnas lampor kopplade till den karakteristiska fyrkantiga batteribehållaren sittandes på sidan av deras rygg i höft höjd. De visar hålet där de ska ned och arbeta, och säger att ”här stannar alla”. Dom har haft besök av intervjuande Japaner och Fransmän innan men ingen har velat följa med ner i de smala passagerna till där de bryter. Här är vi alla mycket tveksamma, ena Tyskan säger på direkten nej ”där går jag inte ned”. Men vi andra blir kvar när hon följs tillbaks till lagets krypin, stirrandes in i det mörka lilla hålet som sluttar nedåt, alla lite rädda men samtidigt mycket upprymda. Det känns att det inte är någon lek. De förbereder oss med för varningar om hettan och syrebristen, hur trångt det kommer att vara och att det blir mycket krypning på alla fyra, samt att allt kommer att slutta kraftigt ända tills vi har tagit oss upp igen. Vi tre kvarvarande tittar på varandra och nickar instämmande, vi vill gå in, vi ska gå in. Till en början är det mycket svårt att ta sig framåt. Vi försöker fortfarande gå hukade då lutningen en nu inte är för kraftig. Det är en meter bredd i alla sträcken med en grå geggig hal yta som vi snart hasar oss ned för i en 150 vinkel, stödjandes på grussäckarna och trä bjälkarna. Dom säger att de som dör här nere är utanför guds räckvidd, de blir kvar här nere och kommer aldrig till himmelen, de stannar i denna värld där den ände som råder är El Tio. Tion (farbrorn), han va ett påhitt av Spanjorerna ifrån tidig kolonial tid, för att få ursprungsfolken att arbeta. De ställde fram en staty med en jävul och sa att det här är eran gud och om ni inte arbetar så straffar han er. Men på ursprungsfolkens språk existerar inte uttalet D som i Diablo. Utan blev i folkmun Tiablo, som byttes ut till Tio. Efter ca 10m stannas vi och blir tillsagda att här tar den mesta luften slut, och om vi tycker att det är för tungt borde vi vända. Vi har ca 60m kvar, det är redan mycket lite syre, vi är alla lite skakiga men mycket fokuserade på att ta oss ned och förvånansvärt lugna. ”Con calma” (med lugn) får vi upprepat av gruvarbetarna. I denna situation är det ända rätta att ta det jävligt colt, tänk att bryta ut i panik här där det knappt är arm rum, det vill vi inte. Jag blir hela tiden påmind av gruvarbetarna att vaka över och vänta in Tyskan då jag går i täten och hon är ett fruntimmer. Liksom på sjön i gångna tider bringade kvinnofolk otur, likaså va och fortfarande existerar denna föreställning om att de gör så i gruvan. Dom enda gånger som jag tycker att det är riktigt påfrestande är när vi tar pauser, känner darrningarna och tankarna kommer om att jag ska längre bort. Ofta när jag vandrar längre sträckor kan jag känna av lappsjuka och har ofta svårt att riktigt slappna av innan jag har kommigt till punkten av ingen återvände. Alltså då det är längre tillbaks än dit jag ska. Dammet börjar bli synligt och ljudet av forsande vatten hörs ifrån djupet där vi börjar sikta ljus. Det luktar av k´opajira, en grå blandning av alla mineraler och stenar som finns i berget. Denna sista bit är värst, här klättrar vi efter att ha passerat en mycket smal skreva. Tunnan som är placerad på sista steget i klättringen står inte plant och den är lika säker som handtaget jag hittade och som lossnade då jag som tur va testade den innan den gavs min tillit. Som ett utrymme mellan två hällar, i en sluttande spricka i berget. Där stod dom placerade på ett led för att passa säckarna med bruten sten ifrån hand till hand. På en hylla ovanför det läskigaste partiet koncentrerade dem mineralerna med vatten och kemikalier i en tunna och sil för att ta ned tyngden på säckarna, som de sedan ska bära upp till ytan. Det är varmt och vi dryper av svett, ifrån de röd flammiga väggarna rinner vatten och det droppar häftigt ifrån taket. Nu åker kameran upp och samarbetet med att fokusera våra plastficklampor på samma ställen börjar. Vi har blivigt tilldelade ett utrymme över den konstruerade dammen, där de häller över vattnet med hink och där en slang pumpar upp det till ytan och de forsande vattendragen som vi förut såg. En ung kille med ett numer på ryggen står i en pöl med vatten. Han fyller säck efter säck för att sedan avlösa med att hacka i bottnen av pölen. Längre ned en så går inte denna tunnel hans hacka och stenen han bryter utgör den absoluta bottnen. Vi är lätt darrigga och huvudvärken trycker, men känner mig ända bekväm då jag klättrar runt för att byta vinkel och för att frågar om arbetet. Imellanåt hojtar dem åt de högre upp om syre men jag tror att det bara va demonstrativt och utan möjlighet att förbättra de omständigheterna. Vi blir kvar i en 20min, bilderna blir mycket mörka men går att urskilja. Vi säger hejdå till laget på bottnen. Dom hjälper oss upp för den värsta biten med tunnan, klippan och skrevan, en kille på 24 år följer oss upp för säkerhets skull. Vi blir tvungna att stanna oftare nu och passar på att filma mycket samt göra en intervju i gången. Det är ren klättring och med mycket försiktighet i varje fot steg och handtag. Nedanför är inget om möjligen inte en för smal gång eller bjälke som kan stoppa upp en. Andfåddheten är ren hyperventilering, bollen i min kind bränner då jag den knådar för att pressa ut mera safter för att lindra symtomena på syrebrist. Vi vill alla spendera så lite mer tid som möjligt i denna klaustrofobiska miljö men vi blir ständigt påminda om att ta det lukt. Tillslut är vi uppe, staplandes tillbaka till personal rummet pratandes om upplevelsen av det hårda arbetet i gruvan. Vi sätter oss och tar ner pulsen, spottar ut dom färdiga bollarna och tar en titt på varandra. Vi ser alla ganska slitna ut, våra kläder bär färgen och lukten av k´opajiran. 7 timmar har vi varit inne i gruvan, och vi driver automatiskt upp tempot då gruvöppningens naturliga ljus sakta växer i slutet av denna gångs kalla väggar. Detta yrke har en naturlig relation till alkoholen, då vi brukar droger för att kunna hantera omständigheter bättre än vi annars skulle till situationer vi inte känner oss bekväma i. De gubbar som arbetat här i 5-30 år och kommer att göra så tills deras lungor blivigt punkterade av de vit genomskinliga stenarna som omsluter mineralerna och blir till dam av deras hackande. De dricker mycket på vana och känner nog ingen liknande rädsla som de första åren då de drevs in i brist på försörjnings möjligheter. Runt denna gruvstad är alltid de grava alkoholism problemen överhängande och har bidragit till lagstiftandet av ”ley seca” som innebär att varje onsdag är det förbjudet att sälja alkohol haltiga drycker. Jag frågar ofta ungdomarna om de är rädda att gå till arbetet, ja säger de alla. Barnen vi frågar om deras fäders arbete i gruvan blir ofta nerstämda och vid enstaka tillfällen tårögda. Alla ifrån de vuxna till de minsta, är de mycket medvetna om att arbeta i gruvan är farligt och de arbetar bara där om de absolut måste. flera bilder ifran hendelsen.under fliken "TILL BOTTNEN & TILLBAKS" http://www.hola.se/bolivia/varresa.htm

San Pedro..........Carneval

Fredrik — Thu, 01 Mar 2007 19:27:48 +0000

Vi har varit pa en resa ut pa landet, for att dricka majsvin och dokumentera riterna, traditionerna i en kolonial bonde by som heter San Pedro. Det har varigt kravande. Forst utanforskapet, det har varigt totalt omojligt att bli axepterad som gemlike. Antingen blir man nedrankad eller overskattad. Sedan maten, da jag fortfarande ater vegitariskt sa har jag levt pa undernarnings gransen. Tunnade ut pa mina prinsiper och hadde ihjal en hona som jag at av. kan inte saga att det va nagon njutning att gnaga av dens bens sega vita fibrer. Mycket fylla, har paserat och loppor har foljt mad i vara vaskor, klader och pa vara kroppar tilbax till Llallagua. ser sjuk ut, totalt rod prickig. Resan va den varsta hitils,10timmar pa en buss utan ben utrymme, pa den hamskaste vagen jag har upplevt. Filen har nedan ar ett samandrag av lite handelser. Jag tror att offrandet till moder jord gorde storst intryck. det de tva pa bilden har pa huvudena ar magen av gatterna. Doma va vara pasantes (vardar) Tog aven en tur till den stora carnevalen i Ororu. Det ska vist anlanda turister enbart for den. skalv flydde jag darifran snabt. sa mycket agresivitet och fick min dos av skalv martyskapande. Tyckte darimot att det regelbundna vatten kriget va ur kul.

Aktiva dagar

Fredrik — Tue, 23 Jan 2007 19:49:58 +0000

De senaste dagarna har varigt mycket resande, och mer ska det bli. Vi i gruppen befan oss i La Paz den 19-21 jan for mitt seminarie av kursen. tanken va forst att det skulle bli en traff for fyra dagar, som blev endrat med anledning av blokader och strejker i huvud sataden. Detta ar en fortsetning pa konflickten som kravt tre doda och tre hundra skadade i Coshabamba under de tva gangna veckorna. Mina informations kellor ar inte opartiska som dem flesta har och hemma, men det handlar om att avsetta en demokratiskt valda prefecter som deltog i den gamla regeringen. Aven ar de sociala rorelserna misnojda med sin regering som bestar av folk ifran de sociala rorelserna men som inte valts ut av sina egna rorelser. Det existerar konspirations teorier, men tva saker ar sakert. Opositionen betalar delar av sina demostranter for att delta med stod av USaid (motsvarigheten till svenska siba som sponsrar varat arbete) & regeringen utnytjar sin kontroll over de sociala rorelserna for att sterka sin mackt. Exempelvis ar koka odlarna en stark facktor i protesterna och ordforande i koka odlarnas forbund ar ingen annan en el presidente Evo Morales. Det ar aven blokader her utanfor Llallagua, av de lokala bonderna. Motet av kursdeltagare och handledare gick OK, men inte mer. Gruppen verkar ma bra fas vi ar ganska iriteradde pa vara respektive organisationer som inte kan ta eget ansvar for de saker som gatt daligt och som sedan skyller pa sprak problemet. Vi i Llallagua har paburgat varat tyngre projekt med en dokumentar om Gruvmiljon och vad som beror den, samt har haft pahalsning av kllasens larare Hans och Hola folkhogskolas recktor Goran. Vi setter press pa varan organisation att anstrenga sig for att locka till sig aktiva tjejer och att strukturera sig mera. Aker till La Paz igen i helgen om vagarna ar oppna, vill hitta soja och spatsera lite i hogplatans hogborg.......Sa har ser vagen ut ur Llallagua ut, och da er det den sakraste av tre. Tar 2&1/2timme till asfalterad vag. Vidio klippet ar pa klubben La Hoja de la agua (Vattnets Blad) i La Paz dar vi, nagra ur klassen spenderadde en full natt i La Paz. Tja

Pinochet er dod

Fredrik — Tue, 19 Dec 2006 15:19:01 +0000

fan, har nyss fott medelande att Pinochet er dod. nyheter ferdas inte fort her, och de som kommer fram er fo. legger upp en song ifron det fria valetr i Chile, lite smorig men en fin sodan. vet ej om ni kan fo ner det jag legger upp, men det borde go. her er sitvationen lite anolunda och er mojligt att det er denna holas fel att jag ej kan fo ner det jag lagt upp. klemde matias i toalet dorren i dag, lerde hus egar familjen ,god morgon, eftermidag och skit. i dag kommer ena sonen hem. av nogon anledning trodde de att jag kunde tala med honom po ryska. han va vist der under sex or tills sovjetsystemets kolaps. Det kens lite skumt att vara i ett land med hyfsat radikalt styre, sedan er det mest propaganda. det kommer ta long tid innan de Bolivianska folket kommer att se en skildnad i sina vardagliga liv. Morales tar hensyn till systemet och verkar inte vilja forendra det, istellet so gor han in i utragna prosseser kantade av kompromisser och smo flortande med framforalt medelklassen, som er de mest nojda med honnom. Annars spelar han mest po sin indian etnisietet viket forutom hans sociala program er halva hans populeritet. Jevla reformister. Her er blo och vit de sociala fergerna och de roda hogerna. Namnen po partierna seger normalt sett inget om deras politik. yelah.net Fett med frihet mycket realistis uppdaterad skildring av sitvationen i Bolivia http://www.yelah.net/articles/reportage20061211

Tvo dagar sedan ber det av po semester

Fredrik — Mon, 18 Dec 2006 18:38:50 +0000

Dagarna gor po som vanligt. Arbete med nogra ungdommar och pill med utrustningen, snack om planeringen och mars po halm madrasen. Nu mera har jag varm vatten i gord dursen, men har vant mig med en balja kalt vatten, brokar lite med papegojan Matias och klappar hunden Balton i sidan. Har tyver lite dolig balans i mitt innandome for tillfellet svalde lite vatten ner jag for omvexlings skull dursadde. Her er det inte so nodvendigt att dursa ofta, man svettas inte. det sticker lite i huden och det er svetten som avdunstar. sak po onsdag iveg po semester i tvo veckor. vet ej hur jag kommer dit men verkar som att det blir buss genom Paraguay. har laddat upp en lot som lysnas flitigt po her, ska finnas po min media eller nogot ot det hollet. po bilden er det min Duenia, Hillda (hus egarinnan) och Matias (den talande pappegojan) i bakrunden hon har rematism i knenaoch gapar mycket po sina fem ungar och ena barn barnet som bor hemma. men hon er veldigt omtenksam, verre en min egen mor. "ta po dig , du blir forskyld" "aj aj aj har du varit ute hela natten oj oj oj fredrico fredrico" Hennes ena son er 16 och ska in i militeren nu for ett or. Ska bli skont att oka iveg skelv ett tag, nu er jag ingen fremling lengre i Llellagua, nu er jag en gringo eller "pappi" med pengar som har po sig bonde sandaler och arbetar po en ungdoms gord med media och komunikation. Ner men gor po gatan so er det furst en ogon de granskar sedan vandrar de nedot med blicken tils de kommer till mina bil decks sandaler och do fnissar de lite diskret. er endo ok, de er inte vana med utleningar her, det fins inget for dem att gora her. Detta va en stor betydande gruvstad, men nu er det lite arbete och mycket alckohol problem.

ventar

Fredrik — Mon, 18 Dec 2006 18:27:19 +0000

Med denna ska vara en vidio fil ifron Cochabamba och det sociala forumet. Hanledaren her nu, gor utverdering. ventar po min tur Hon(petra och min kamrat Jenny sitter och tar en te och pratar. her sitter jag utanfor mitt rum po tredje voningen. har en grym utsikt over plot tak och gruv hogar. en kilometer rakt framfor er bergs veggen. tog en bild po en virvel vind som ligger her po podden. det er samma utsiktsom der jag her sitter. er tyver ensam t tycka om att sitta her, so det er jag med lite ska gerna en flaska ol eller en kop te

Rundvandringen

Fredrik — Thu, 23 Nov 2006 18:57:09 +0000

Strovat runt i staden och vyat den ovanifron. blev fett taggad po att ta en vandring upp po bergen snart. motte strykar hundar och bern poveg hem ifron skolan. sog de smo odlingarna i den svaga jorden och motta gruvarbetare po veg ifron gruvorna. slutadde upp po kafe med en kopp koka te. arbetet po organisationen gor longsamt som det mesta her, fast jag tar det colt. Bolivianska tids uppfatningen for tas i berekning hela tiden. Matlagningen gor bettre nu ner jag fott in vanorna med de knapra resurserna. ska snart bli en dokumentation po rutinerna i mitt vardagliga hemma liv.

Llallagua

Fredrik — Tue, 14 Nov 2006 17:55:22 +0000

Nu er vi her jag och min arbets kamrat Jenny. resan gick fint och doligt. den sista timmen var po vegar med imellanot hundra tals meters sluttning i varierande vinklar. Lite leskigt. kunde heller inte sova po denna 7timmars resa do jag drabbats av feber med frossa och svetningar. er inte bra nu heller men har svalt ett gront piller som de seger ska hjelpa. Passerade Huanunin i gor. nermsta by stad. denna stad har hamnat po kartan nyligen for sina gruvor och iockmed en konflickt mella koperativister statligt anstelda och privata som lett till vordslost avsiktligt bruk av dynamit med monga doda som resultsat. Knegare entradde bussen i gor och stod i en-tvo timmar helstdde med en knyten neve och Huanuninade till varandra. Llellagua verkar, skyst sover i en gammal gruvarbetar kvart med en halm madras. smutsit som fan och inget los po dorren. kall dush som sitter ihop med toaletstolen och en nyfiken pappegoja som pratar i ett. Forsta dagen. har inte etit do jag har yshel illamoende av febern