Sedan den 11e April befinner sig nu Bolivia praktikanterna på Hola folkhögskola i Ådalen, arbetandes på de sista avsnitten. Vi bor en en gång på varandra, i köns uppdelade rum, på den biligaste avdelningen i skolan för att spara in 800 kr vardera, vi är nu åter i svensk standard och återigen fatiga. De senaste tre veckorna har bestått av samtal och diskutioner om den komade info turnen och slutarbetet, som visat sig vara trögt, och för utraget, för att fatta besluten tilsamans. Så enligt den allmänna sammhäls årdningens alla regler existerar skendemokratin även i denna grupp. Kenner till detta faktum en iritation även om resultatet blivigt bra, så blev den direkt deltagande demokratin som först rådde i detta mindre selskap slaktad, och de gemensamt beslutade proseserna avslutade utanför den frihetliga andan. Arbetar för fult med klipningen av en dokumentär som har endrat sin karaktär åtskilda gånger, så vi får se vad dess namn ska bli. Den är menat att läggas upp här i komprimerad variant i börgan av juni månad. Vi är tillsamans med en kamrat ifrån Bolivia och färdigställer arbetet ihop, han gillar den svenska maten men är inte bekväm trots alla överdrivna bekvämligheter. Bolivianer reser sällan utanför landet och har normalt sätt bara inträssen av det som direckt berör Bolivia, så de lever enkelt kvar där, här uppe i de södra norlänska skogarnas enslighet. I dag va det utvärdering kom inte fram mycket nytt på den, men jag känner att jag har mognat fem år i förtig och mera en något annat lärt mig hur mäniskor är funtade+jag skälv. . Tänkte komma med en sista utvärdering när alting är smält och lagt bakom mig.
Ser nu fram imot en skön sommar och att spendera mycket tid med min flicka som nu under tre år har fått stå ut med mycket
Tack hjärtat för att du har tagit det ena året av tre som jag har rest utan dig, då du som jag vet avskytt mina utsvängningar.

Las Cooperativas y cuantos jóvenes y niños

“En todo Bolivia hay más de 3.800 niños, niñas, adolescentes entre 7 y 18 años trabajan en la actividad minera exponiendo su vida… todos las días”
CEPROMIN (Centro de promoción minera)

Hay más de siete cooperativas en Llallagua y Uncía. En cada cuadrillo/sección/grupo trabaja aproximadamente 30-40 personas. Hay 17 niveles en la mina. Mientras cada nivel hay 30-35 metros. Hay aproximadamente 1.600 trabajadores en total en la mina de Llallagua. Hay casi 2000 mil parajes. Cada cooperativa tiene su forma de trabajar.

La Cooperativa 20 de Octubre.
• Fundado en 1987
• Cada socio hace todos las cosas para su mismo (perforista, dinamitita) y el mineral que saca es para el no más
• En total 600 socios/trabajadores
• 25 % (150) de los socios tienen 14 – 18 años (interior mina)
• Muchos de los jóvenes no tienen sus padres
• Muchos de los jóvenes estudian en mismo tiempo

La cooperativa Siglo XX
• Hay 180 niños que tienen menos de 18 años trabajando

Staden Llallagua är en landsbygd stad i ett område dar gruvindustrin är dominerande. Staden är på en nivå över haven med nära 4000m, vilken varierar då staden ligger i slutningen till bergsryggen La Salvadora, i vars gongarna i gruvan SigloXX går som passager i en myrstack. Området är rikt på tenn och på grönsaksodlingar i dess slätter runt dalen som aven hyser andra mindre orter, varma vulkaniska vatten källorna i Catavi och en mindre stad vid namn Unsija. Denna stad är känd for gruvan och för dess Ten baron Simon Patinio som en gång i tiden ägde alt i området och hörde till de 10 rikaste i världen. Städerna knyts samman med en väg för bilar som är den enda betongerade, den gamla nedlagda järnvägen på berget La Salvadoras slutning och en gruvgångs led igenom bergsryggen.
Historien av staden ar cirka hundra år men området införlivas i våra dokumentationer i och med anländandet av en spanjor och conquistador Juan del Valle på 1600talet. Området var ursprungligen befolkat av Aymara indianer vilka drevs undan av inflyttande Qhechuas som kommigt för arbetet i gruvan. Idag är dem den dominerande kulturen och Quechua utgör det gemensamma språket tillsammans med spanskan. Som sagt så är stadens industri och också dess enda skal till sin existens gruvindustrin. Området va extremt rikt på ten tills för 20 år sedan. Nu mera när staten har tagit sin "skyddande hand" ifrån sina skyddslingar så är kooperativismen den enda organisations formen, samt ett syndikat(fack) av pensionärer. Har fans under 20-50 talet ett av sjukhusen med högst standard i världen och även den bästa biografen i landet. När staden var en av de högsta produktiva gruvorterna i landet ägdes egendomarna till en början av det Chilenskt företaget COMIBOL for att sedan tas over av en Simon Patinio, ten kungen, vars hus numera används av praktiserande Cubanska ögonläkare. Den höga koncentrationen av gruvindustri förde naturligtvis med sig en hög koncentrering av gruvarbetare, vilket också har blivigt kännetecknet for orterna Unsija och Llallagua. Deras historia går i kampen och är dokumenterad i revolution och massakrer. Arbetare här var bland de få som inte följde kommunistpartiets instruktioner att ignorera el "Che"s gerilla kampanj vilket de också fick betalt för i kulor. De har gett sig iväg tillsammans med gruvarbetare ifrån hela landet i marshen for liv som på vägen till La Paz blev bemötta av militärt flyg. Dem har ryckthet om sig att vara bland de mest radikala och militanta i landet. 1952 tog dem till vapen och spelade en betydande roll i revolutionen. De slängde ut Patinio ur landet och gruvorna nationaliserades.
Gruvarbetarna har fortfarande sin militanta tradition. Bara for halvåret sedan slogs kooperativister och statsanställde gruvarbetare med dynamit och skjutvapen i granstaden Huanuni. (Dit många här ifrån sökt sig för att arbeta) Med resultat av många döda hundratals hemlösa och tills alldeles nyligen uteslutandet av kooperativen ur stadens rika ten gruvan. En ut av frågorna i dokumentär vi arbetar på här, är just den hur ser framtiden ut för ungdomen i gruvstaden Llallagua, med tanke på gruvindustrins nergång i avsaknad av mineraler i de över exploaterade omliggande kullarna. Det borde finnas mycket mineraler kvar i de obrukade kullarna men som gruvort har den även fatt lämna plats for studierna och de många universiteten i staden. Ungdomarna kan möjligen attraheras till arbetet i gruvan om förhållandena förbättras, de förhållanden som i dag kan jämföras med Sveriges for 100år sedan. En jämförelse som tyvärr går att göras i många fler områden i detta land. Eller om maktens tendens att korrumpera lämna dem i denna misära brist på inkomst möjligheter, vilket tillsammans med alkoholen är de största problemen här, brist på arbete som både när alkohol problemen och driver dom in i bergens gångar. Alkoholen är en självklarhet för de som arbetar i gruvan. Många av dem dricker då de ska börja arbeta för att slappna av och för möjlig rädsla, och många av dem dricker då de kommer ut för att den påfrestande arbetsdagen är slut och de vill ha lite roligt. De tar med sig en liten rör formad plast påse med mycket stark alkohol in i gruvan, tillsammans med koka blad och tobak, för att bruka skälva eller för att offra till gruvans tio. Jag har även fått berättat att många av de organiserade gruvarbetar barnen i NATS(Ninjos Adolesentes Trabajadores) tycker att den bästa tiden som dem har med sin far är när han är berusad. Fortfarande finns här gott om gruvarbetare, någon som frågar om var deras dotter kan lära sig hur en dator fungerar, en annan som säger att barnen är deras framtid och dem ska inte bli gruvarbetare. Många Studerar, och arbetar i gruvan samtidigt för att de måste kunna köpa skolmaterialen. Vissa somnar vid bänken under lektionerna då de inte har hunnit vänja sig vid att bara få 3 timmars sömn varje natt. Andra har nu bestämt sig för att strunta i skolan då metallerna ligger högt i kurs. En 20 årig gruvarbetare med fru och två barn är inget ovanligt, och han gick antagligen in i arbetat då första barnet anlände. En nu springer barnen till och ifrån sin fulla skola Colegio America i området sigloXX Llallagua. Framfor Plaza minera med statyn på den O-korrumperbare fack ledaren Fredrico Escabar Zapata, och statyn på gruvarbetaren med i ena handen borren och i sin andra resta arm handen knyten om geväret. På väggen inom synhåll finns en målning med texten
"Ni muertos Ni olvidados. Viven en el piensamiento de el pueblo". Inte döda inte glömda, de lever i folkets tankar. Klimatet här är hårt och någon standard av vad vi i Sverige är vana vid är inte att tala om. Men sakta så går utvecklingen framåt, vilket märks av i betongering av vissa gator, inströmmandet av pengar till utbildningen och nyanlända studenter. Nya plantor sänks ned i jorden i parken, men det är avsaknad av miljömedvetenhet. De tomma batterierna har sin givna plats på marken där även grisarna bökar fritt efter mat och där de odlar sina grönsaker. I staden har jag sett tre offentliga skräp korgar, vilka alla i den starka solen, regnen och de extrema skiftningarna i temperaturen snart har eroderat bort.

Vi ar inne i slut skedet. om en vecka aker vi till Bolivias huvudstad Sucre for slutseminarie och planeringar till efter arbete. Springer omkring som galningar och soker offer att intervjua, besokte en skola i dag och blev extremt uppvacktade, ungarna uptrader mycket naturligt och har inte samma vana att holla igen vad de har for uppfatningar och fordomar som dom vuxna gjor. Iden om en huvud figur i dokumentaren varkar ha kapsejsat. har fins inte samma vana att bjuda in vanner i sina hemm som hemma i sverige eller Sydafrica eller Espania. men vi ska ta oss in i gruvan en gang till halst med den tenkta huvudrollen eller med samma grupp gruvarbetare som forra gangen. Jag har anpasats till bakterierna, skont att inte va sa javla vatten nojig langre, tyvar sa har min kamrat jenny fatt en slang av nagon super bakterie eller amöba och e nestan konstant kass.Kommer att sakna denna del av varlden, men kanner samtidigt att antingen behover jag byta miljo eller fa lite semester i Svea vid en sjo i uppland eller pa en häll i norra Halland. Ar lite trott pa den vanliga 3-8timmars busturerna som ger mig en sur smak i endan. Den 4e April ska jag vara i sthlm.

Bild Tion i gruvan sigloXX i Llallagua

det har blivigt mycket svenskt har pa sistonde. Vi ar numera fyra svenskar, altsa lika manga som alla andra vitansikten i staden. I gar vandrade vi langst dan gammla jarnvagen till Un Sija, tva timmars promenad pa bergs slutningen 4000meter over haven. Traffade en gammal bekant pa vagen upp, hadde en komversation av tecken och ljud, da han e lite skumm och kan inte prata. vi delade ett apple tuggade lite koka, och tog nagra fotton i hop. Aven om han e lite skum och for det mesta bara later blöblö sa ar han den absolut karvanligaste maniska jag har traffat har. Arbetet star nu still i vantan pa kameran som sirkulerar mellan La Paz och Llallagua. Varan handledarear inte sa aktiv med att samla in bakrunds imfon som han sa att han skulle utan skickar over det pa Jonny som ska folja med oss till sverige. Hur nu det gar. Det javla kuk shengen infor samma regler som de dividerande staterna i nor och att fa visa for sydamerikaner ar bara mojligt om de kan infinna sig pa landets ambasad. Vilket i sveriges fall ar i Buenos Aires Argentina. Om gudana vill och har en gnutta ironi sa ar det mojligt att fa visa via Danska ambasaden. Ska halsa pa min familjs san pa forlagningen i morgon. Han har fott sykiska problem och tyckte nog inte att det va sa kul att "forsvara sitt land" tank sig en krigs sitvation , fy fan. Ska lamna mat hoss honom ifran sin mor och far, jag tycker mycket om dom och de finner mig mycket roande, framforalt da de snackar cetshua med mig.

Han är en bra typ min gamling, den som jag ensam väntar på. Du har en lång tristes lång, som jag ser på. Jag ser på han långt bort ifrån, men vi är lika olika. Det är det som växer med årtusendet, med det röda vinet. Gamling min älskade gamling, nu är din väg trög, som att förlåta vinden, jag är av ditt blod min gamling. Är din tystnad av din tid. Han har bra ögonen, och en tung figur. Åldern har nått sin topp, Utan karneval deltar han inte. Jag har de nya åren, och han de gamla åren smärtorna anländer inuti, inuti denna historia utan tid. Gamling min älskade gamling. Nu är din väg trög, som att förlåta vinden, jag är av dit blod min gamling, är din tystnad av din tid. Jag är av dit blod dit blod jag, jag är din tystnad av din tid jag, jag är av dit blod min gamling.

TILL BOTTNEN & TILLBAKS
Vi träffades upp fem personer utanför den välkända gruvan SigloXX i Llallagua, var av två för att ta bild matreal åt documentären om gruvans impackt på ungdomen i denna gruvstad. Vi va av olika nationaliteter, två Bolivianer var av en medelålders arbetare som spenderat sina dagar i arbete under jord sedan ungdomens år. En ungdom samma dag fyllda 24 år och medlem av AJMLL och en svensk student som har sin media praktik på samma organisation. Två Tyskor slank med in på ett hörn, båda arbetandes vid samma organisation GTZ. Den ena arbetandes med genus frågor och undersökningar i området inom ämnet, den andra med att införliva starkare självkänslan hos lokalbor. Det börjar med en 25 minuters vandring från gruvöppningen till det lilla krypin som detta arbetarlag har som vad vi kan kalla personal rum inne i gruvan. Att vända sig om och sakta se hur det enda naturliga ljus ifrån gruvöppningen krympte med avståndet och hur luften blev mer befriad ifrån syre, gav mig en känsla av att vara ur mitt element. Imellanåt kom vi fram till svarta öppningar där kall vind blåste i korsdrag genom tunnlarna men fortfarande va benen tyngre och andningarna häftigare en på utsidan i även den så tunna luften. Våra fötter skyddade i gummistövlarna försökte att trampa rätt på denna ojämna mark av grå gegga (bitvis färgad röd av metallerna i berget) bland stenar räls och forsande vattendrag. Det va alldeles för mörkt för kamerans automat fokus och de lampor vi hade räckte precis till för att kunna urskilja de gestalterna som stod oss närmast. Imellanåt möttes vi ut av vagnar lastade med arbetare och påsar med nybruten mineral och sten, då gällde det att trycka upp sig mot den ojämna väggen och försöka hinna en snabb panorering med kameran. Det blev två svängar ut ifrån huvud leden (som jag fått veta går som en väg igenom berget La Salvadora till granstaden Uncía) och där ser vi ett ljus ur en öppning i väggen. Det första som möter oss är en enorm generator och linor med hängande kläder på. Generatorn alstrar det ljus som lyser upp detta rum och den energin som behövs för att pumpa ner den luft och upp det vattnet som finns i de trånga utrymmena i bergets djup där dessa män arbetar. Gruvarbetarlaget är i början lite stela, våran vän och gajd börjar med att berätta lite om det historiska loppet och kooperativet. De andra sitter till en början tysta men faller snart in i diskussionerna som nu blivigt politiskt i och med att dom är lite avdomnade ifrån flaskan som stadigt går runt i rummet och antagligen pågrund av våran utländska närvaro. Det är en stark alkohol, antagligen hemmabrygd, den är lagrad på Singaniflaska (druvsprit). Det tuggas mycket koka och jag får känslan av att vi har bidragit till ett uppbrott i det annars rutinartade livet här under jord. De är alla mycket trevliga och glada på att svara på våra frågor. Jag frågar en yngre kille om vad samtalen brukar bestå av och han svarar att oftast är det om arbetet, sedan sneglar han till de upphängda på linorna grova pornografiska bilderna i det avrundade taket och seger, ”tjejer”. Det är ingen hets, alt går mycket lugnt till, när flaskan är slut frågar några om det finns en till, svaret blir nej och de börjar treva efter sin utrustning för att börja sitt arbetspass. De har berättat att det är mycket varmt där de bryter metallerna så vi lämnar jackor och mössor, knäpper upp de översta knapparna i kragen å drar några säkerhets drag med tejpen på våra hemmameckade lamphjälmar. En än gång sluter sig mörkret runt oss, bara för att brytas av plastficklampornas ljus på våra huvuden och de något starkare gruvarbetarnas lampor kopplade till den karakteristiska fyrkantiga batteribehållaren sittandes på sidan av deras rygg i höft höjd. De visar hålet där de ska ned och arbeta, och säger att ”här stannar alla”. Dom har haft besök av intervjuande Japaner och Fransmän innan men ingen har velat följa med ner i de smala passagerna till där de bryter. Här är vi alla mycket tveksamma, ena Tyskan säger på direkten nej ”där går jag inte ned”. Men vi andra blir kvar när hon följs tillbaks till lagets krypin, stirrandes in i det mörka lilla hålet som sluttar nedåt, alla lite rädda men samtidigt mycket upprymda. Det känns att det inte är någon lek. De förbereder oss med för varningar om hettan och syrebristen, hur trångt det kommer att vara och att det blir mycket krypning på alla fyra, samt att allt kommer att slutta kraftigt ända tills vi har tagit oss upp igen. Vi tre kvarvarande tittar på varandra och nickar instämmande, vi vill gå in, vi ska gå in. Till en början är det mycket svårt att ta sig framåt. Vi försöker fortfarande gå hukade då lutningen en nu inte är för kraftig. Det är en meter bredd i alla sträcken med en grå geggig hal yta som vi snart hasar oss ned för i en 150 vinkel, stödjandes på grussäckarna och trä bjälkarna. Dom säger att de som dör här nere är utanför guds räckvidd, de blir kvar här nere och kommer aldrig till himmelen, de stannar i denna värld där den ände som råder är El Tio. Tion (farbrorn), han va ett påhitt av Spanjorerna ifrån tidig kolonial tid, för att få ursprungsfolken att arbeta. De ställde fram en staty med en jävul och sa att det här är eran gud och om ni inte arbetar så straffar han er. Men på ursprungsfolkens språk existerar inte uttalet D som i Diablo. Utan blev i folkmun Tiablo, som byttes ut till Tio. Efter ca 10m stannas vi och blir tillsagda att här tar den mesta luften slut, och om vi tycker att det är för tungt borde vi vända. Vi har ca 60m kvar, det är redan mycket lite syre, vi är alla lite skakiga men mycket fokuserade på att ta oss ned och förvånansvärt lugna. ”Con calma” (med lugn) får vi upprepat av gruvarbetarna. I denna situation är det ända rätta att ta det jävligt colt, tänk att bryta ut i panik här där det knappt är arm rum, det vill vi inte. Jag blir hela tiden påmind av gruvarbetarna att vaka över och vänta in Tyskan då jag går i täten och hon är ett fruntimmer. Liksom på sjön i gångna tider bringade kvinnofolk otur, likaså va och fortfarande existerar denna föreställning om att de gör så i gruvan. Dom enda gånger som jag tycker att det är riktigt påfrestande är när vi tar pauser, känner darrningarna och tankarna kommer om att jag ska längre bort. Ofta när jag vandrar längre sträckor kan jag känna av lappsjuka och har ofta svårt att riktigt slappna av innan jag har kommigt till punkten av ingen återvände. Alltså då det är längre tillbaks än dit jag ska. Dammet börjar bli synligt och ljudet av forsande vatten hörs ifrån djupet där vi börjar sikta ljus. Det luktar av k´opajira, en grå blandning av alla mineraler och stenar som finns i berget. Denna sista bit är värst, här klättrar vi efter att ha passerat en mycket smal skreva. Tunnan som är placerad på sista steget i klättringen står inte plant och den är lika säker som handtaget jag hittade och som lossnade då jag som tur va testade den innan den gavs min tillit. Som ett utrymme mellan två hällar, i en sluttande spricka i berget. Där stod dom placerade på ett led för att passa säckarna med bruten sten ifrån hand till hand. På en hylla ovanför det läskigaste partiet koncentrerade dem mineralerna med vatten och kemikalier i en tunna och sil för att ta ned tyngden på säckarna, som de sedan ska bära upp till ytan. Det är varmt och vi dryper av svett, ifrån de röd flammiga väggarna rinner vatten och det droppar häftigt ifrån taket. Nu åker kameran upp och samarbetet med att fokusera våra plastficklampor på samma ställen börjar. Vi har blivigt tilldelade ett utrymme över den konstruerade dammen, där de häller över vattnet med hink och där en slang pumpar upp det till ytan och de forsande vattendragen som vi förut såg. En ung kille med ett numer på ryggen står i en pöl med vatten. Han fyller säck efter säck för att sedan avlösa med att hacka i bottnen av pölen. Längre ned en så går inte denna tunnel hans hacka och stenen han bryter utgör den absoluta bottnen. Vi är lätt darrigga och huvudvärken trycker, men känner mig ända bekväm då jag klättrar runt för att byta vinkel och för att frågar om arbetet. Imellanåt hojtar dem åt de högre upp om syre men jag tror att det bara va demonstrativt och utan möjlighet att förbättra de omständigheterna. Vi blir kvar i en 20min, bilderna blir mycket mörka men går att urskilja. Vi säger hejdå till laget på bottnen. Dom hjälper oss upp för den värsta biten med tunnan, klippan och skrevan, en kille på 24 år följer oss upp för säkerhets skull. Vi blir tvungna att stanna oftare nu och passar på att filma mycket samt göra en intervju i gången. Det är ren klättring och med mycket försiktighet i varje fot steg och handtag. Nedanför är inget om möjligen inte en för smal gång eller bjälke som kan stoppa upp en. Andfåddheten är ren hyperventilering, bollen i min kind bränner då jag den knådar för att pressa ut mera safter för att lindra symtomena på syrebrist. Vi vill alla spendera så lite mer tid som möjligt i denna klaustrofobiska miljö men vi blir ständigt påminda om att ta det lukt. Tillslut är vi uppe, staplandes tillbaka till personal rummet pratandes om upplevelsen av det hårda arbetet i gruvan. Vi sätter oss och tar ner pulsen, spottar ut dom färdiga bollarna och tar en titt på varandra. Vi ser alla ganska slitna ut, våra kläder bär färgen och lukten av k´opajiran.
7 timmar har vi varit inne i gruvan, och vi driver automatiskt upp tempot då gruvöppningens naturliga ljus sakta växer i slutet av denna gångs kalla väggar. Detta yrke har en naturlig relation till alkoholen, då vi brukar droger för att kunna hantera omständigheter bättre än vi annars skulle till situationer vi inte känner oss bekväma i. De gubbar som arbetat här i 5-30 år och kommer att göra så tills deras lungor blivigt punkterade av de vit genomskinliga stenarna som omsluter mineralerna och blir till dam av deras hackande. De dricker mycket på vana och känner nog ingen liknande rädsla som de första åren då de drevs in i brist på försörjnings möjligheter. Runt denna gruvstad är alltid de grava alkoholism problemen överhängande och har bidragit till lagstiftandet av ”ley seca” som innebär att varje onsdag är det förbjudet att sälja alkohol haltiga drycker. Jag frågar ofta ungdomarna om de är rädda att gå till arbetet, ja säger de alla. Barnen vi frågar om deras fäders arbete i gruvan blir ofta nerstämda och vid enstaka tillfällen tårögda. Alla ifrån de vuxna till de minsta, är de mycket medvetna om att arbeta i gruvan är farligt och de arbetar bara där om de absolut måste.

flera bilder ifran hendelsen.under fliken "TILL BOTTNEN & TILLBAKS"
http://www.hola.se/bolivia/varresa.htm

Vi har varit pa en resa ut pa landet, for att dricka majsvin och dokumentera riterna, traditionerna i en kolonial bonde by som heter San Pedro. Det har varigt kravande. Forst utanforskapet, det har varigt totalt omojligt att bli axepterad som gemlike. Antingen blir man nedrankad eller overskattad. Sedan maten, da jag fortfarande ater vegitariskt sa har jag levt pa undernarnings gransen. Tunnade ut pa mina prinsiper och hadde ihjal en hona som jag at av. kan inte saga att det va nagon njutning att gnaga av dens bens sega vita fibrer. Mycket fylla, har paserat och loppor har foljt mad i vara vaskor, klader och pa vara kroppar tilbax till Llallagua. ser sjuk ut, totalt rod prickig. Resan va den varsta hitils,10timmar pa en buss utan ben utrymme, pa den hamskaste vagen jag har upplevt. Filen har nedan ar ett samandrag av lite handelser. Jag tror att offrandet till moder jord gorde storst intryck. det de tva pa bilden har pa huvudena ar magen av gatterna. Doma va vara pasantes (vardar)
Tog aven en tur till den stora carnevalen i Ororu. Det ska vist anlanda turister enbart for den. skalv flydde jag darifran snabt. sa mycket agresivitet och fick min dos av skalv martyskapande. Tyckte darimot att det regelbundna vatten kriget va ur kul.

Va pa vag till en bokad intervju som sa manga dagar nu mera. hadde nyss atit min havregrynsgrot med kanel, banan och soja mjolk. Tvattat mina fotter och ansikte, da det ofta kan ta en vecka mellan dusharna. Sagt hej da till Duenjan, skakat om nebben pa Matias och klappat Balton i sidan. Gick min vanliga gata till den vanliga motesplatsen utanfor kyrkan, som varigt i konstrukrion under hela varan tid har. Da jag star dar utanfor kyrkan i borgan av torget hor jag ett surr pa min vanstra sida. Inte for att jag blev forvanad da jag satt liknande negosios pa marknaden i El Alto men nu fick jag tva bra bilder pa handelsen. En man kanadde sig en slant pa att plasera black under huden pa en yngling, som stolt lat mig fotta i narbild. da han sag bilden grymtade han nagot skratt pa tuff mane. Manga fula tatueringar fins det har, ofta skaffar de en da de gor lumpen, for det mesta pa sin placa (huden mellan pekfinger och tummen). Min cheffe har en VL pa sin hand. Ni som ar lite film nordar vet vad det e. Snubben som far sin underarm prydd kan knappast vara medveten att tatueraren antagligen ateranvender blecket och att nalen knappast ar hygien. Vad han derimot borde veta av att viddat sina amigos tatuajes ar att den kommer rinna ut pa sidorna och bli en smetig fagel som greppar om ett gevar.

Som sagt en stenhard snubbe med en stenhard tatuaje. Undrar vad denna snubbes mor skulle sagt, undra vad min mor kommer saga da hon far se min lika fina. Apropa militaren har det intreffat nagot historiskt i detta land. Den sittande presidenten vill inte langre ha Pojkar utan män i landets vapnadde styrkor. Alain, sanen i mitt hus fick vanda hem efter en resa som skulle ha gort honnom till man. Besviken sitter han nu pa garden med sin tra lada som skulle blivit hans intimaste sakers bevarare. Men en fins det hopp for denna 16ariga kille som inte kan fortsetta sina studier pa universitetet utan att utfort sin plickt och forsvarat sit patria mot oss,"los gringos". For familjen har kontackter i gran staden Un Silla och dar kan han nog fa spendera detta aret med nagra averkadde dagar som paserat sirka sina nara och kara.

Berget Llallawa

Legenden säger att berget Llallawa har sitt eget liv. I den andinska världen har allt ifrån djur till plantor och stenar sitt eget liv.

Det var en tid när bergen Llallawa och Salvadora inte var exploaterade av gruvarbetare. En gruvarbetare vars namn är okänt tog sig upp för kamelberget, för även så kallades berget Llallawa. Ingen vet vem som gav berget dess namn. Gruvarbetaren i sällskap med tre kamrater tog sig till berget sökande efter mineraler och tenn. Efter att dem sänkt ner sig i bergets inre, fann de en stor mängd tenn, något de aldrig hade kunnat föreställa sig. Med en obegriplig glädje samlade de på sig all det tenn som deras styrka förmådde bära. Strax därefter tog ett skalv livet av gruvarbetarens tre kamrater. I detta ögonblick talade en röst till gruvarbetaren. –Vill du äga rikedomar?, sa berget till gruvarbetaren, och det visade tenn, silver och ädelstenar, guld samt mycket okända metaller i en ofantlig mängd. Gruvarbetaren visste inte vad han skulle svara och berget fortsatte att prata. –Jag vill endast ha en tallrik full med Quinua, sa det. Men denna tallrik måste representera människohuvuden, människoliv, och med dessa ord slutade berget prata. I denna stund såg gruvarbetaren ett ljus som visade utgången och han försvann därifrån tankfull. Skrämd tog sig gruvarbetaren raka vägen till en Yatiri, som är en andinsk helare, och han berättade vad som inträffat. Yatirin höjde upp några kokablad, kastade de på golvet och kunde se allt som hade hänt. Sedan sade han att om någon skulle ta sig upp för toppen skulle denne straffas.

Sedan denna dag vill ingen arbeta i kamelberget eftersom de är rädda för att det ska sluka de. För att berget ska tillåta dem att arbeta måste först många människor offra sina liv. Ingen vet den exakt hur många.

Berättad av Milton Portugal, översatt av Fredrik och Jenny

Bilden ar under en intervju med en gruvarbetarveteran med Kamel barget i bakrunden

Arbetet med Dokumentar filmen, Llallagua un siudad minera y el impacto de la juventud. (Llallagua en gruvstad och impakten pa ungdomen) ar i full production. varge morgon borgar tidigt och kvallarna oftast sent. Tidigt for att hinna fa tag i ungdommar eller arbetare (ofta kombinerat) innan de ska till arbetet eller till skolan, sent for att traffa upp ungdomar efter arbete och skola da de treffas for att organisera sig. Vi har kommit i kontackt med en grupp som kallas NATS ,Ninos adolesentes traballadores (barn ungdomar arbetare) som arbetar med att organisera, utbilda och driva arbets verksamhet som gar till ungarna. Dom ar alt ifran spadbarnen som den unga dottern far ta med sig for att henmnes foreldrar arbetar(oftast i gruvindustrin) till 18 ar som ar max aldern i organisationen. Bilden har nedan ar i deras vaxthus som de for tillfellet rustar upp och anvander som utbildnings sal, tills des att deras hus med brodbakeri ar fardigt. Det ar svart att intervjua barnen, aven svart att ta de kanslor som vi forvisso forsoker framankalla da vi vill komma narmare inpa, men att se en unge grata sa fort vi namner pappa eller mamma ar en sinnes stamnings sankare for resten ut av dagen.
I gar fick vi aven klartecken att medela organisationen att vi vill och kan ta med en representant i fran Ajmll (Asociasion Jovenil Municipal Llallagua). Reaktionen blev mycket posetiv och hojde gemenskaps kanslan som varigt lite nere sedan arbetet med genus fragor inletts med inetsiativ ifran varat hall. I fran min sida har det varigt mycket iritation da varan sheffe varigt och ar mycket respekt los for arbetet som tjejerna forsoker utfora pa asociasionen. Killen som ska folja med heter Jonny och ar en grymt skon kille med media utbildning och stor kunskap om omjivningen har. Dom berattade att de ofta har pratat om att och att nestan alla pratar om att aka till den gamla varlden. Framfor oss liger nu antagligen tills vi atervander i April mycket arbete med intervjuer och miljo bilder, snart ar det karneval och da ska vi in och filma nar gruvarbetarna ofrar till Tion i gruvan. ska bli spannande, sedan vidare till en landsbygbs stad som heter San Pedro dar karnivalen ska vara mindre komersiel och mer rituell, tanken ar att vi ska documentera riterna, men exakt vad baktanken ar med varan resa dit ar nog snarare att sheffe vill visa sin hem stad.. Nu ska vi vandra upp ca 600m och gora en intervju med en gruvarbetare som arbetat i gruvan i 30 ar.

 Sa har ser intryckens ansikte ut. En lang dags vandrande i El Alto&La Paz. Staden La Paz Ligger i en gryta och det ar altid uppat eller nedat man gar, vilket ar mycket kravande. Avanfor ligger staden El Alto en ung stad som ar ihop vext med huvudstaden pa en platt del av hogplatan, uppbygd runt flygplatserna som surrar en till soms pa netterna med de gamla propeller planen. Den ar full av hundar, vissa ilskna och de far imellanat bestemma om det blir omvagen hem. Trodde for ett ogonblick att jag uppnade en stunds klarsynthet denna harda natt pa fottot, paverkad av sol och jasta druvor. Tyvar kom jag inte ihag insikten dagen efter utan fick istellet ta de konstanta hostningarna ifran min kamrat Petter som var vanlig att dela med sig av sin halmmadras. Kladerna va klibbiga denna morgon och alla andra med. forstar inte hur ett sa tort klimat som gor lapparna till rusin blir sa fucktigt pa netterna. Bilden under pa den hengande dockan ar ifran samma morgon, da vi letar efter gronsaks marknaden och tilltug till potatis gratengen. Jag blir altid lite forvanad av att se dessa dockor, och forsta gangen da jag sag en pa avstand, lite radd. Har en annan bild som demostrear hur vi madde denna morgon, men den er nog inte till for det ofentliga.

Befinner oss på det mytomspunna berget Llallaua, också kallat Kamel berget. Halvvägs upp träffar jag vännerna Milton och Vladimir ifrån Asociacion Juvenil, på Simon Patiños gamla järnväg. De tog bilder och sköt efter fåglar med sina slangbellor som distrahering. Vi satte oss och pratade på den övergivna järnvägen, bjöd varandra på koka och började uppstigningen. Vägen består av klippblock, stenar och grästuvor. Stigen? Det finns ingen stig! Vladimir vänder på sten blocken där han tror att det kan finnas ödlor under, men får bara visat myror, en vit snäcka som skulle vara ödlans favorit mat och en spindel som vägrade lämna sin vävda barnkammare. På vägen upp åt vi av kaktus frukt och pistillen av en röd blomma, plockade en mynta luktande buske för att senare brygga te. Vi befinner oss på cirka 5000m och har en liten bit kvar till toppen. Har dessvärre börjat att regna som varieras med hagel och vi tar skydd under en klipphylla. Åskan dundrar strax över våra huvuden och emellanåt får jag en känsla av att jag faller. Känslan är lika overklig som den av landskapet jag blickar ut över. Vet ej om det är bristen på syre eller svindel som gör sig kännande, möjligen båda. Har sällan hörs regn och hagel så tydligt som nu och då vädret anlände till Llallagua ett ekande smatter på plåttaken. När vi sitter här uppe och väntar på att vädret ska skifta berättar dem en myt för mig.
”När man vandrar ensam bland bergen och tänker på en person så uppenbarar den sig och sedan försvinner man med den. Djävulen vandrar bland bergen, det är han som tar skepnad av den du tänker på och lockar dig med sig. Du är bara tillräckligt mottaglig när du är ensam. Kvar, är dit lik”.
Väl uppe på toppen som bitvis var ren klättring (då har det klickat tre gånger i mina öron) finner vi två lama skelett. De är en gåva till berget och ska ha fungerat som offerplats länge. Synen är total över staden och dalen, vi vandrar mellan de två pucklarna, balanserandes på de lösa stenarna. Många av stenarna är mineral rika, färgade mörkbrunrostiga av den vanligt förekommande blixten som ofta slagit ned i detta berg. På ned vägen springer Vladimir runt och letar järn. De berättar en annan myt, nu om detta berg, men den är en annan historia som jag och Jenny ska översätta tillsammans.

http://www.hola.se/bolivia/varresa.htm
Har fins fler bilder ifran vandringen och rese brev ifran alla kurs deltagares .

Detta ar jag med familjen som ager huskomplexet jag bor i. Pappan Don Martin, som gemt forsoker salja ol till mig da han finner mina bortforklaringar roliga. Han ar gammal gruvarbetare och mamman Hilda som saknas pa bilden men poseras sa vacket tillsamans med Matias (pappegojan) pa nagra bilder har nedanfor. En mycket foretagsam kvinna som driver hus aferen med oppning imot gatan. Alain(den yngre sanen) spelar for Llallaguas basket lag och har nu slitits ifran karnfamiljen av sin plickt till landet for ett ar. Da far han inte lamna staden (Cotshabamba) som han ar plaserad i. Dotten Cyntia som ar mycket hjalpsam hemma och i affaren, samt den som modern skriker pa mest. Gav henne en lektion har om dagen vart hon ska sla om killana blir for jobbiga. Vilket kan bli ofta da ett nej ar ett ja och en del i ritualen att bli uppvacktad a erovrad her. Stora sonen Omar 26 ar och har en flickvan pa 20 samt tva barn, mycket sympatisk ungdom som nu ar mycket lassen da hans besta kompis och bror ar i det militara.. Saknar tva soner. Ena i Rysland der han stannade efter kolapset och en till som jag inte vet nagot om. Trivs bra med dem och motena pa garden, ett glas te eller en pratstund i aferen under en tugande stund. Kan vara lite pafrestande da de ar mycket intreseradde av hur mycket saker kostar. Men annars e saker som vanligt. Liksom i Syd Afrika sa vill de att jag ska saga nagot till framlingar pa deras fremande sprak for att bjuda pa ett gatt skratt. Men den gubben gar ej.

Spenderadde heljen i La Paz. Hadde verkligen skit kul. entligen en konser med lite roj. mojligen lite for mycket. Natten forsvan i fylle bublor efter nogon bla plasthink med nagot gult i. Tog en tupplur lite her och der, har som tur vettiga och omtenksamma venner. Det roligaste med kvallen va dagen efter da avslojandena kommer om vad som facktist hende ochg var blamerkena komm ifran. Besokte marknaden i El Alto, som er den storsta i Latin Amerika. Javlar vad med saker, sag inte 1/10 av alt skit som samlas der. Etit for en vecka, Pitzzor, veg burgare, choklad kokor och veg impanadas. Men nu ar det tillbax till den smala kosten av tomater och bonor med ris eller pasta. Det va en undedrift, men det er fundationen i min kost her. Planerar pa arbetet med filmationen, ar forventans och forhopningsfull pa resultatet. Ska ta mig till La Paz snart igen, trots sammlingen av avgaser ifran bilar utan katalusatorer i en gryta av hus so er det en enanstaende stad full av saker att se och gora. Detta ar vad som hender om du stular i El Alto.

De senaste dagarna har varigt mycket resande, och mer ska det bli. Vi i gruppen befan oss i La Paz den 19-21 jan for mitt seminarie av kursen. tanken va forst att det skulle bli en traff for fyra dagar, som blev endrat med anledning av blokader och strejker i huvud sataden. Detta ar en fortsetning pa konflickten som kravt tre doda och tre hundra skadade i Coshabamba under de tva gangna veckorna. Mina informations kellor ar inte opartiska som dem flesta har och hemma, men det handlar om att avsetta en demokratiskt valda prefecter som deltog i den gamla regeringen. Aven ar de sociala rorelserna misnojda med sin regering som bestar av folk ifran de sociala rorelserna men som inte valts ut av sina egna rorelser. Det existerar konspirations teorier, men tva saker ar sakert. Opositionen betalar delar av sina demostranter for att delta med stod av USaid (motsvarigheten till svenska siba som sponsrar varat arbete) & regeringen utnytjar sin kontroll over de sociala rorelserna for att sterka sin mackt. Exempelvis ar koka odlarna en stark facktor i protesterna och ordforande i koka odlarnas forbund ar ingen annan en el presidente Evo Morales. Det ar aven blokader her utanfor Llallagua, av de lokala bonderna. Motet av kursdeltagare och handledare gick OK, men inte mer. Gruppen verkar ma bra fas vi ar ganska iriteradde pa vara respektive organisationer som inte kan ta eget ansvar for de saker som gatt daligt och som sedan skyller pa sprak problemet. Vi i Llallagua har paburgat varat tyngre projekt med en dokumentar om Gruvmiljon och vad som beror den, samt har haft pahalsning av kllasens larare Hans och Hola folkhogskolas recktor Goran. Vi setter press pa varan organisation att anstrenga sig for att locka till sig aktiva tjejer och att strukturera sig mera. Aker till La Paz igen i helgen om vagarna ar oppna, vill hitta soja och spatsera lite i hogplatans hogborg.......Sa har ser vagen ut ur Llallagua ut, och da er det den sakraste av tre. Tar 2&1/2timme till asfalterad vag.
Vidio klippet ar pa klubben La Hoja de la agua (Vattnets Blad) i La Paz dar vi, nagra ur klassen spenderadde en full natt i La Paz.

Tja

Trots min forsiktiga forholning till mat sa ar jag dar igen, maksjukan ar ett helvette. Borgade med att min kamrat Jenny blev sjuk och lag a kved sig, fick som en reko kille hjalpa till lite med toa papper och vatten att skolja ned klumparna, blev des verre i samma tillstand under natten. Vaknadde av kurrande i botnen av magen och skrikande i tarmana. Det er verkligen det mest besvarande her pa hogplatan. Sa fort jag komme ner i fran hogplatan slepper magknipet och ner jag atervender, sa magknipet med det. Ska ta ungefer halv aret att venja sig med bakterierna, sa van blir jag inte denna venda. Kan inte ens borsta tenderna med kran vattnet, da jag kommer at att dusha sa fart jag halla lepparna tett och efterat spotta ett antal ganger med nogranhet inte svelja nagot saliv. regn vattnet gar fint att koka te och gora grot pa, vilket er skyst da det nu er det regnperiord. tenk er ett grumlig vatten med gronaktigt skimmer. da jag tyver inte hat nagon kamera nu att ilustrera vattnet sa far en annan Javul ilustreras. Retten heter Empanada och ar skyldig till manga stackares oönskadde parasiter och mag sjukdoms tillstand. Inte sa att retten i almenhet ar dalig, men imellanat kan man treffa pa en dalig Empanada. For att legga fram en posetiv del av hogplatan, sa fins det inga farlig inseckter eller djur her. I orienten kryllar det av skit liv, her uppe dor de, da klimatet er hardare. Ska kila nu nog med skit snack och till skit handling

att ake buss in i Bolivia ifran Argentina ar som att kliva tillbax 60 ar i tiden. Den bekvama luftkonditioneradde bussen byttes mot en risig kerra utan ben plats, toaletten byttes mot gnellande turister som gorde gemforanden med den Argentinska standarden och slutadde upp med att utretta sina behov pa bar backe utan trad att skymma sig bakom. Det tog lengre tid en som va sagt. 13 timmar ar nu 15 och vi har sakert nagra fler till godo. Farden gick derimot betre en till grensen, da gick mina tankar till ett njur belte for att holla mina inre organ pa plats. Asfalteradde vagar fins, men bara bitvis. Iblan 10 meter sedan 10km jord vag med vassa stenar. Mina kneskalar verker, da det ej fins plats att lata dem vila i det fria och bussen vibrerar som en ljudvag. Det har regnat mycket under dessa 2&1/2 veckorn, sma vatten strak sipprar fram i ett avsevert gronare landskap. Den skona kanslan av sommar och veckta minnen ifran Argentinas grona kullar o sletter, gav mig en hemsk hemlenktan, den vesterlenska standarden gorde mig fet pa bekvemlighet o lyxig tillgenglighet. Kens skont att leva enklare igen och forhoppningsvis utan hemmets hemsokande jarnspoken. Fins inte mycket som kan pamina om hem har. Denna varld far skrapet vi inte vill ha, livet levs pa och vid foten av bergen och doden en resa inuti. Att landet och framforalt hogplatan inte gar att gemfora med hem eller land runt omkring beror pa att har er det indianernas land, och de har i storre drag kvar sin kultur som utveckladdes utan varan paverkan. Det ar ett land fattigt pa pengar men rikt pa stolthet och liv.ett folk som ar mitt uppe i sin kamp att inte bara bli erkenda som ursprungsfolk utan for sin rett att bestemma hur de ska leva sina liv i ett land som dem demografiskt dominerar

Fredrik Dintler
Asociación Juvenil del Municipio de Llallagua
Casilla 24
LLallagua,Potosí
Bolivia

591/71904658

Tva dagar bara forsvan, efter en hel natt pa stan och en halv dag pa stationen i Buenos Aires med motgangar och krangel sa forsvan tiden liksom de milen vi la bakom oss. reser nu mera inte ensam. treffade upp Tre kurs kamrater varav en min arbet kamrat Jenny i Llellagua. Nu befinner vi oss i Viazon som er en liten grensstad der priserna er de trippla for de Argentinska turisterna och bussarna er tajmade sa att sa mycket pengar spenderas och stannar her som mojligt, av de kvarblivna turisterna som ej kommit med bussarna. Buenos Aires va trevligt, treffade upp en kungsbacka kamrat och det blev nagra skona stunder, sedan drog jag till havet pa tre ynka dagar. skont att bada igen, burgat trottna pa enformiga kallduchar och regnavtten i tvettbaljan. Har treffat pa mycket folk under denna resan som jag tyver inte kommer kunna ha nagon kontackt med da adresboken forsvan in i Favellen, men erfarenheter har gjorts, ska hedanefter vara grymt forsiktig imot folk som inte verkar ha nagot uppsat.
Ar en en gang pa 3000m, kenner av det med trotthet och svaghet, tenkte kopa koka men de har hojt priset med 150% for oss turister som det enda verkar billigt for. Bolivia er verkligen ett grymt bra land att spendera mera tid i (normalt sett)om man vill fa for vad saker er verda.
Har lite angest for Ryggsecken och alt som va i den, ojala det loser sig nog. Trakigt hur det matriella slutar upp att aga en. Bilden foresteller resans turist mol, Las cataratas de Iguazu

Javla skit. Har blivigt bestulen pa Buenos Aires buss station. De distrahera mig a smog bort med min ryggseck, sa det blir inga bilder ifran semester. Alla anteckningar ifran alt arbete och dagbok veck. Vill ha ijal svinet. Forsekringen tecker nog kostnaderna men allt som jag hadde samlat pa mig ifran kursen a resan ar i nagon park papers korg. lyckligt nog hittade jag passet i mina byxor tilsamans med planbok och biljetter. javla skit fan fy helvette. Har dygnat i natt, grymt snurrig och trott, men grymt kul har det varigt

Drivit runt och spatserat i Buenos Aires. Försöker få en uppfatning. är lite påfrestande att ha så mycket rörelse runt sig hela tiden. umgåts med mycket Judar. Två rum nu och altid med israeliter. Treffar kamrat Ludde ifrån högstadie periorden på Aranäs, sprang även på fler praktikanter ifrån Biskobs Arnö. Har förökt att enbart använda spanskan men med alla dessa jävla turister så pratar de först engelska på boende, bussar och så er det roande för de inhemska som kan några ord att få anvenda sina.Hettan är en pina, jag smelter värst på gatan

Sa do va jag her, forvirrande med sa mycket rorelse igen. Driver runt och forsoker smelta intrycken for tillfelet. Fatt nogra Judiska kompisar och hittat den besta veg resturangen hitils pa resan,Hej for stunden ska spana mera.

har okt omkring i sydamerika och beffinner mig nu i Iguazu po den argentinska sidan. det er en plats med tre grenser mot Paraguay, Brazilien och Argentina. Teyver har jag jecktat igenom med bussar och inte spanat so mycket po nya steder. men tar mig en tur nu till Buenos Aires och tenkte killa lite. Julen, ja eran hemma spenderade jag po buss hit. deras den25'e satt jag po bar med en dubbel wisly och en flaska 1Liters ol. somnadde po ett fucktskadat hotel. det er ej jevla jungel her. konstiga skrik ifron det ojenomtrengliga grona och ljudet ifron vattenfallen som er den storsta turistakrationen i trakterna. hela stan er her for oss turister, vilket betyder att de pressar en po so mycket de kan. har tagit mit pick och pack ifron ett hotel som trodde de kunde klemma mig lit extra. men nej, erligt talat so avskyr jag denna turist hysteri, ska bli skont att komma her ifron. men vatten fallen var otroliga. spenderadde fem timmar med att vandra i national parken och den ensam jorde resan verd sin sne sveng over en fjerdedel av landet. har inte hort av mig till nogon och kommer inte so gora foren jag er framme i BA. Det er svin vart her, foredrar nestan minus luft och svalare veder.

fan, har nyss fott medelande att Pinochet er dod. nyheter ferdas inte fort her, och de som kommer fram er fo. legger upp en song ifron det fria valetr i Chile, lite smorig men en fin sodan. vet ej om ni kan fo ner det jag legger upp, men det borde go. her er sitvationen lite anolunda och er mojligt att det er denna holas fel att jag ej kan fo ner det jag lagt upp.
klemde matias i toalet dorren i dag, lerde hus egar familjen ,god morgon, eftermidag och skit. i dag kommer ena sonen hem. av nogon anledning trodde de att jag kunde tala med honom po ryska. han va vist der under sex or tills sovjetsystemets kolaps. Det kens lite skumt att vara i ett land med hyfsat radikalt styre, sedan er det mest propaganda. det kommer ta long tid innan de Bolivianska folket kommer att se en skildnad i sina vardagliga liv. Morales tar hensyn till systemet och verkar inte vilja forendra det, istellet so gor han in i utragna prosseser kantade av kompromisser och smo flortande med framforalt medelklassen, som er de mest nojda med honnom. Annars spelar han mest po sin indian etnisietet viket forutom hans sociala program er halva hans populeritet. Jevla reformister. Her er blo och vit de sociala fergerna och de roda hogerna. Namnen po partierna seger normalt sett inget om deras politik.

yelah.net
Fett med frihet

mycket realistis uppdaterad skildring av sitvationen i Bolivia
http://www.yelah.net/articles/reportage20061211

Dagarna gor po som vanligt. Arbete med nogra ungdommar och pill med utrustningen, snack om planeringen och mars po halm madrasen. Nu mera har jag varm vatten i gord dursen, men har vant mig med en balja kalt vatten, brokar lite med papegojan Matias och klappar hunden Balton i sidan. Har tyver lite dolig balans i mitt innandome for tillfellet svalde lite vatten ner jag for omvexlings skull dursadde. Her er det inte so nodvendigt att dursa ofta, man svettas inte. det sticker lite i huden och det er svetten som avdunstar. sak po onsdag iveg po semester i tvo veckor. vet ej hur jag kommer dit men verkar som att det blir buss genom Paraguay. har laddat upp en lot som lysnas flitigt po her, ska finnas po min media eller nogot ot det hollet. po bilden er det min Duenia, Hillda (hus egarinnan) och Matias (den talande pappegojan) i bakrunden hon har rematism i knenaoch gapar mycket po sina fem ungar och ena barn barnet som bor hemma. men hon er veldigt omtenksam, verre en min egen mor. "ta po dig , du blir forskyld" "aj aj aj har du varit ute hela natten oj oj oj fredrico fredrico" Hennes ena son er 16 och ska in i militeren nu for ett or. Ska bli skont att oka iveg skelv ett tag, nu er jag ingen fremling lengre i Llellagua, nu er jag en gringo eller "pappi" med pengar som har po sig bonde sandaler och arbetar po en ungdoms gord med media och komunikation. Ner men gor po gatan so er det furst en ogon de granskar sedan vandrar de nedot med blicken tils de kommer till mina bil decks sandaler och do fnissar de lite diskret. er endo ok, de er inte vana med utleningar her, det fins inget for dem att gora her. Detta va en stor betydande gruvstad, men nu er det lite arbete och mycket alckohol problem.

Kokan, den är en buske som odlas i orienten (de tråpiska områdena). Här är koka bladet en del av allas vardag. Alla tuggar des blad eller dricker av des te. Diskutionen går hur vida Bolivia kan lansera den som produkt i sin svaga industri, vilkent den redan gjörs på liten skala. Det går att kopa koka te i de flesta lenders spesial aferer. Morales sa på cumbres avslutnings ceremoni ”varge dag dricker 1miljard kineser te” deta är en betydande inkomst möjlighet för sydamerikas fattigaste land. Sedan är det så att kokan är med på FN´s lista över olagliga dråger vilket gör det svårt att lansera. Kokan är laglig i Colombia, Bolivia och Peru derimot bara helt fri i Colombia. Vilken roll den har i Colombia förutom att den finansierar privata armer, krig och president kampanjer kan jag inte svar för. Men i Peru och Bolivia som har samma folkgrupper, kultur och geografiska tereng, anvends den framföralt för atta stilla hungern, vandra på hög höjd och som uppgignande preparat. Vilket alla efecter är av pracktisk nytta her med större delarna av lenderna på hög höjd, fattiga invånare med mindre tillgång till mat och långa hårda arbeten. I serimonierna används den ofta och då brevid alkohol, som här skapar de största samhels problemen. Kokan ges till Tion (Farbron), en jevul som avbildas med erektionerad penissom för att skydda de som arbetar i bergen och till pacha mamma (moder jord) då man önskar välgång, oftas i inledningen av något för turen och slutet för att tacka. so er kokan som blad en drog, ja det tycker jag. Den bedovar dessa nemda som even kan ses som besverande tillstond, som oftast alla droger har som funktion mot sina respektive okomor. So till kokainet. Det er ettfacktum att utan kokat inget kokain. I Chapara Bolivia vexer en koka som ej gor att tugga eller att brygga te po, den er framtagen for att gora ett potent kokain . Det var even der som detta landets president var facklig ledare for bonderna. Odlarna er ursprungsfolketns medelklass och har drivits dit for att gora sig en inkomst, oftast ifron hogplaton ifron tiden do mong gruvor togs ur bruk. Kokan er inte problemet. Den har funits her och varigt en del av deras kultur i tusentals or. Hittas det en mumie i omrodet so har den nestan garanterat spor av koka i sig eller i form av en kruka som plaserats i des mage.Problemet er efterfrogan ifron vora bredgrader i norr. Den motarbetas po hogsta nivo for att sedan dolt omfamnas av misbrukare och profithungriga macktfulkomliga. det er ingen hemlighet att kokainet er den drog som flitigast nytjas av voran elit. Kokan er ej problemet utan lockelsen i att tillverka ,smugla, selja och bruka kokainet. Det fins skaler po olika beroenden och kokainet er numer ett po den sykiska, foljd av tobacken.
I ett land som Bolivia Der kokan er helig och en symbol. Her der den dominerande ekonomin er den inofisiella och foket for vara kreativa och flexibla i hur de gor sin inkomst. Kommer efterfrogan i fron nord altid att ge svar i form av kokain. Men den kulturella statusen och den pracktiska anvendningen for kokan i ett land med dessa tillstond, kommer det altid att goras en stor skildnad mellan kokan och kokainet.

Med denna ska vara en vidio fil ifron Cochabamba och det sociala forumet.
Hanledaren her nu, gor utverdering. ventar po min tur Hon(petra och min kamrat Jenny sitter och tar en te och pratar.
her sitter jag utanfor mitt rum po tredje voningen. har en grym utsikt over plot tak och gruv hogar. en kilometer rakt framfor er bergs veggen. tog en bild po en virvel vind som ligger her po podden. det er samma utsiktsom der jag her sitter. er tyver ensam t tycka om att sitta her, so det er jag med lite ska gerna en flaska ol eller en kop te

Detta er ut utrag ur min dagbok Ifron den 4e dec

Befinner mig Ca 800m over Llallagua altso strax over 4000m, vilken kensla. Forutom den stickand bedovande kenslan i fron Kokan som jag tuggat konstant do jag nu vandrar, torrheten i luftvegarna, den brennade solen och verken i lungorna so kenner jag mig som po stationen mellan jorden och himmelen. en total utsickt over staden och dalen. forutom vindens sus en total tystnad, ser andra toppar som stor po tur. vandringen upp va tung. forst igenom en tunnel po gammla jernvegen som idag anvends uteslutande av bonder och gruvarbetare. De jag treffat her ovanfor staden skiljer sig ot. vissa mycket trevliga o nyfikna , andra skrikandes avisande po ketshua.
Vegen jick furst rakt upp for berget jag bestemde mig for att bestiga, men blev tvungen att efter 400m ta ut svengarna do andningen blev for jobbig ocg snurningarna for kraftiga. Pressade mig dock , kenner att jag e po grensen. Hittat mycket djur kranier her uppe och jord lotter der det odlas rot fruckter. Landskapet e karjt och stenigt , brun roda ferger med en och annan mineral som gnistrar i solen, gres tuvor och smo vita blomor.
Har svort att andas nu. ska ta mig nedot longsamt, er darrig , Har bara morgonens havregryns grot i magen och posen er slut po blad.

so kom vi in po den der preskonferansen, ventadde och spanade fotto vinklar, so sog jag en bekant nuna som pominde om Lulas . sa till min arbetskamrat Jenny men vi va inte sekra, och so kom fler bekanta ansikten ut. Morales Chaves foljda av fler. Vi blev grymt forvonadde. Det merktes vilka som va stjernorna i denna show. De tre leste upp tal om sina forhopningar po en syd amerikansk union och sprang sedan ut. Forutom Chaves han fick utlop for sin media kothet med sina ytranden om oljan och imperialismen. Han seger till sist. "e du gringo" till Sebastian som stor och fottar brevid mig. Han uppfatade nog inte frogan so jag sa Somos Suecos ( vi er svenskar) " do er ni inte gringos" och so skakadde han Sebastians hand. Detta blev startskottet po en kendis hysteri i gruppen som majoriteten skakadde hand och vexlade nogra ord, som i vissa fal blev ett svar po vad den trodde Chaves skulle froga. Det va skakiga stemmor, kramar och ogon po bristnings grensan av adrenalin torar och nogon komentar som " jag ska aldrig tvetta handen". Nogra fick frogan om varfor Chaves brydde sig so mycket om oss. vet ej vad de svaradde, men han tyckte om att vi arbetade med ungdomar och folkbildning. sedan kan det ha varigt for att det inte fans nogon annan utom Amerikans press der.
Sedan okte vi till stadium i Cotchabamba for avslutnings seremonin. Den va velbesokt och pampig. Tal av den ena och avlosning av den andra presidenten. hela tiden med en kondor flaxandes po cen, prydd med kokablad runt halsen.Chaves som den media slynan hen er tag lika mycket plats som Morales. De hyllade blandannat Castro , uppfatade det som en hylning till honnom och vad han gjort for latin amerika, som ett exempel. do indirekt till det "socialistiska o paradiset"
Tyver blev det ingen adrenalin rusande alsong av presidenterna som lostes av ut av indian musiker kledda i vitt. so va dt dax for oss att ta vort pick och pack tilbax till vora respektive orter. Hadde gryt kul. imellanot iriterad po organiseringen och smo tjafs i gruppen. uppstod vissa intresse konflickter som inte togs upp smidigt ellev forsoktes losas spesielt seriost. for den delen heller. Men entligen va det ordentligt med media praktik och vi hadde teckt det sociala forumetn ordentligt. so fick jag nogon star fucker hysteri. helt oberord va jag ej dock inte skakandes. tog tillfellet i ackt att slo en venster mot venster med sandinisternas president. gjorde even en honor at Chaves som han besvadede po vant matros maner.
De va media figurer som levde framfor vora linser. Myckt snack ifron dras sida for se vad som hender, eller snarare inte hender. Vamos a ver.
Hur som helst so va detta ett utryck i fron LA sida att oka sina handels forutsetningar, men settet att fora den er nog oforendrad. det motsegelse fulla med dessa fula fiskar er att de verkar i det smma system som de so ivrigt kritiserar.

So va vi hemma i Llellagua, har en stor lust att vandra i bergen nogra timmar och ta avsked av en nera. ska skriva ett avsnitt snart som jag skrev po en bergtopp. motet som vi skulle iveg po med fler fula fiskar blev nogra riktigt stora fiskar. ska oterkomma med det snart. Datorn och minneskorten har fott virus so arbetet blev plotsligt helt stillastoende. Jag er trott mycket trott, ifron smolunkande tempo i arbets tackten till maraton med spurt so e jag ur balans. Ska fora in tvo avsnitt ifron dagboken om dessa senaste dagar. hor om skitet veder hemma och smeltande alper. for hoppas att vi er stilla i marken tills skiten brakar loss po alvar. liet matreal ska upp inom kort. film och ljud er tanken.

Dagen har varigt kantad av ryckten och brist i organiseringen. Enligt vissa va det en mars till stadium der presidenterna ska tala enligt andra en samanstelning av det sociala forumet. enligt vissa so kunde man go in till huvud salen och filma bland presidenterna. men fick en timme po en preskonferans denna morgon med Equadors president. ska vidare nu o fonga fler fula fiskar po film...

her er en bild ifron indian orkestern,de gneller som fan. detta er inne i den stora salen. for se om Chaves och Morales dyker upp her i morgon. Vi ska filma fotta och ta upp ljud po president samlingen, efterot super vi till. Her er Che rock stjernan och Che o Morales papporna mot ny liberalismen.Ches nuna e overalt. det verkar som de har doligt samvete for att de inte stodde honom under dagarna av gerillakrig. Fredrico presente ahora y siempre

Detgick rott till i gor. en familj blev bortspolad och staden stodtill vissa delar under vatten. Mycket saker som er nya erfarenheter heri Bolivia. intervjuena vi gjorde va kantadde a respektloshet for aktionen i sig, do vi filmar for combre social och intervjuen gjordes i combres lokaler. combre social e ett alternativt gensvar po kontinentens stadskefers samankomster som gor under namnet cumbre. Dagarna er longa och lite somn, tack och lov so fungerar kokan bra mot trotthet. den diskuteras mycket her men det er ett anmnat kapitel. vi forventas gora alla mojliga former av uppdrag. Vio arbetar skelvklartt for erfarenheten men det saknas lite respekt i mellanot, beror po kunskapsbrist i sproket och antagligen voran hys utanforskap. det gor inte att komma ifron att vi er gringos, och det har ingen posetiv klang. i gor filmade jag en mann i parken som propagerade for att inte lita po utleningarna, han hadde en betydande skara runt sig och om man ser deras historiaeven i dagsleget so gor de nog rett i att som forsaiktighets ortgerd inte lita po oss. indian orgkesten drar for bi nu. det eett kvidande av oloika flojter och trummor. de er verkligen stiliga i sina traditionella kleder.

er po cumbren. har filmat tvo intervjuer for bolivianska tv 4a och deltagit i dokumentationen for nyheterna po kanal 7 her i bolivia. det er en skon kensla att fo praktisera lite media arbete, trots nogot syniska med kolegor her i komunikations huset. detregnarnusomfan. Regnar in ochdetycker attjage dum i huvudet her som sitter ien vattenpol med endator. moste sluta de drarstromen

I Llellagua har det varigt ett antal teatrar, det er mest teatrar i populer mening som hender. skolorna har even slutat nu, med resultat av mycket mera fylla en vanligt po gatorna och pappers staffet i horen po de som nervarat po en avslutningsfest. Besokte en sodan i gor. innledes med tyst ventan uppfoljd av sedel upphegning po den firades kavaj. Mat och fottoalbumet, alting under tystnad o blygsamhet. festen burgar inte foren backen med enliters flaskor tas in och en skvett hels po golvet till moderjord. De setter tjurhorn po sina tak her, for att avleda blixten som oftast lyser upp en stripa i luften nogonstans i nerheten. snart er det dax for regnperiorden och do ska det bli verre. kens som molnen er strax ovan huvudena. po tisdag den 5e e det combre social i Cotshabamba, ett mote med ledare och folkrorelser ifron latinamerika. Vi i kursen ska delta som observatorer och dokumenterare, ska bli intresant vad det blir av det hela. Semestern som var planerad till Peru och Lima er nu insteld, har siktet po en grensstad som jag fortfarande ventar po des namn, men ska vara nogot i serklas. Har funnit ett gym so nu springer jag fram o tillbaka do jag for tid, kommer vara svin stark ner jag kommer ner herifron, i soder tvo veckor med nogot storre lungor. fick ducha i gor, kallt och smo pissstrolar med det va fursta motet po tvo veckor, annars so e det oftast en kal balja med regnvatten, har varigt vattentet nu ett tag. Lengtar efter Pitzza ska legga po mig ett forod ner jag anlender till nogot mer av ett metropol.

so nu har kongresen varigt. det har varigt ganska trokigt for oss extrangeros som inte riktigt kan setta oss in i det de diskuterar eller ovningarna, men det verkadde ha en bra efeckt. i alla fal bra att ett sodant inetseativ existerar. har entligen varigt sjuk. tack och lov bara spya. kener mig lite svag men ska snart vara oterhemtad. alt flyter po. lagar mat tillsamans med min arbets kamrat, mest ferska gronsaker som kostar praktist ingenting. dricker mycket koka te och tuggar lite for magen och hojden spenderar mer tid po internet stellet en po internet. tror de delar ut uppkoplingen mellan de her. iallafall so for men sellan kontackt med den sidan man soker. har suttit po min teras (koridor med utsikty) idag och druckit mig en ol. fin fint. har varigt lite gatoteater her med klovner po styltor , bevepnadde med trummor. undvek ett nordamerikanskt band i gor som var her for att sprida budskapet om ja den jevla guden. svort att vara odmjuk mot sodana som po engelska forsoker komunesera med sonna som ofta har spanska som andrasprok. er grymt bra kompis med djuren po innegorden. hunden Balton E fett kerlig, holler dock lite avstond do han e ganska sunkig, och pappegojan Matias som tycker om att nafsa mig io tona do jag tvetta kleder eller talrickar. ska iveg nu och fortsetta arbetet med de digitala beretelserna. her e senaste inskicket till kursens hemsida

Lite alt mojligt har varigt ganska fullsfeckat. Varigt teater i oruro der vi even treffade upp Picha och Frida. Teatern handladde om traditioner och riter och vi kan stolta sega att vora kidds ifron asosiasionen var grymt grymma. Den femte kongresen for ungdommar i norra Potosi har varigt och med den even lite Teater po staden torg.Forsoker fo lite fart po beretelserna som e drabbade av Bolivians tids kensla. Ja, Fredrik Har varigt Febrig och krekig och Jenny har smo smakat po kottet. Vi lagare mat ihop och spenderar mera tid po internet kafet en vad vi gor po internet. spekulerar i om det kan vara so att man turas om med uppkoplingen ner det e nogra stycken her.

I morgon fredag 24 so er det en treff (kongres)po organisationen med ungdommar ifron hela omrodet runt omkring, de ska diskutera om hur de kan organisera sig bettre ihop for att fo mera inflytande. deras macktloshet yttrar sig oftast i fult skrivna medelanden po bygnaderna. bilden e innifron organisationen som er prydd av molningar av ungdommarna skelva.

Strovat runt i staden och vyat den ovanifron. blev fett taggad po att ta en vandring upp po bergen snart. motte strykar hundar och bern poveg hem ifron skolan. sog de smo odlingarna i den svaga jorden och motta gruvarbetare po veg ifron gruvorna. slutadde upp po kafe med en kopp koka te. arbetet po organisationen gor longsamt som det mesta her, fast jag tar det colt. Bolivianska tids uppfatningen for tas i berekning hela tiden. Matlagningen gor bettre nu ner jag fott in vanorna med de knapra resurserna. ska snart bli en dokumentation po rutinerna i mitt vardagliga hemma liv.

Vandrat och ska vandra runt i denna mindre tetbebygda stad, letande skruvar till en mickrofon och till en minidisc. saften och joserna e for sota for att dricka och om jag ska eta ute blir det pomfrits med ketshup. ska hemmot nu och tillaga nogot po mit improveserade kok. Tur att jag har koppt po mig soja i La Paz.. I gor va det en intruduktion i digitala beretelser kommer nermsta veckan arbeta med dem och fotto for en bok. Organisationen fungerar som en fritidsgord med musik lektioner, teater lektioner och biblotek. De sender TV program i mellanot och er i ett skede do de forsoker no ut till fler ungdommar i staden iockmed nya projekt. En so lenge har det varit mest teater och ska po en till i dag. tycker mycket om de vi arbetar med, e skysta meniskor, burgar even gilla den skabbiga gords hunden Balton

nogra dagar undradde jag vad som flog i luften, sog ut som plastposar, nu fattar jag att det e feta uppotstromar her. denna drog forbi utan nogon uppmerksamhet so detta er nog vanligt forekomande

första dagen till enda, har varigt slitsamt då jag varit påtagligt febrig och trött. svårt att såva då vi anlänt mitt i natten till en fremande stad med nestan helt fremande arbetskamrater. Förstår inte varför vissa har refererat till denna stad som ett helvette. Det var skitigare i La Paz och här trots hög arbetslöshet och grova alkohol problem så håller studenterna vid media och kommunikation och språk instetutet fanan högt. De träffas på kvellarna runt den lilla park som finns i centrum, röker siggisar och kollar piratkopierade filmer, diskuterar, hänger runt. Det finns en kyrka vid parken med ett mycket udda arkitektur format. Frågade hur länge den bygds på då den inte ens e halvfärdig, det verkar vara ett långt projekt på Bolivianskt tids skema. Här liksom många andra fattigare länder så behövs inte ofärdiga hus beskattas. Där jag bor har jag nu installerat mig något. Köpt kok platta och fixat hit de varse filtar och anat som ska förenkla min vistelse här. Språket är svårt det pratas alltid om itos och här som androstädes so har de sitt lokal snack. De grundläggande snacket går fint, men att en matta heter något annat när den är till för att bidra med värme på golvet så är det något förvirrande, särskilt eftersom vi inte fått sova tillreckligt.

Nu er vi her jag och min arbets kamrat Jenny. resan gick fint och doligt. den sista timmen var po vegar med imellanot hundra tals meters sluttning i varierande vinklar. Lite leskigt. kunde heller inte sova po denna 7timmars resa do jag drabbats av feber med frossa och svetningar. er inte bra nu heller men har svalt ett gront piller som de seger ska hjelpa. Passerade Huanunin i gor. nermsta by stad. denna stad har hamnat po kartan nyligen for sina gruvor och iockmed en konflickt mella koperativister statligt anstelda och privata som lett till vordslost avsiktligt bruk av dynamit med monga doda som resultsat. Knegare entradde bussen i gor och stod i en-tvo timmar helstdde med en knyten neve och Huanuninade till varandra. Llellagua verkar, skyst sover i en gammal gruvarbetar kvart med en halm madras. smutsit som fan och inget los po dorren. kall dush som sitter ihop med toaletstolen och en nyfiken pappegoja som pratar i ett. Forsta dagen. har inte etit do jag har yshel illamoende av febern

Bueno. etit falafel och pitzzor avslutat med en lins soppa. behover fo lite att lagra po. er regel och inte undantag att den investeringen kommer att lona sig. .....
oskrivna regler
-et inget ifron gatan
-passa sig for oskaladde frukter
-tvetta altid gronsaker i en kemikalie
-vatten bara po flaska
-tvetta altid henderna.
OK er lite hypokondrisk, men har ingen lust att skita o krekas ut mitt innandomme, och om jag nu gjor det so fins det lite att ta av ner tarmar och magen er tomm.
+ det kommer att vara ett magert bord i Llellagua. Her liksom i Spanien er Kottet huvud kosten, och att leva gront er betracktat som mycket udda och konstigt. Bara genom vora kost val domms vi ganska hort som rika gringos. Men det fins forvisso inte heller nogon mojlighet att go forbi paserande som en av dem. kenner mig som ett vitt spoke, de enda som ser bortom ytlighet och lyx vanor er de som subkulturelt kan identifiera sig med en.

So. nu har vi spenderat nogra dagar i La Paz. Har Aldrig upplevt nogot liknande. Backar syre brist och smo skabbiga boenden, men det e en skon kensla. er derimot pofrestande att komma oga mot oga med den jevliga verklighet som vi vet existerar. det tar po en, framforealt om man er lite kenslig och inte kan ignorera de sokande ogonen som imellanot har forlorat sin verdighet i desperationen over ett liv vert mindre en en ko. Detta folk er mycket erliga. hitils so tas det inte mycket utnytjande av en okunnande. I morgon dras det vidare till Llallagua, centrum for gruvindustrin der jag ska leva och verka i min oterstoende tid.

Varigt inne i staden, Köppte ett par däck sandaler som ger mig skavsår men är så feta, blev förbannad av en Ketshua kvinna för några svenska mynt och sett torkadde lama foster som lucktar mums mums. Slutade upp på en bar ägd av en landsflycktig Greek där det sänktes några öl. hundarna hålls i skackt genom att skestikulera ett sten plockande. Är utan sängplats då två rädda sjuklingar ligger där och ganska tom i magen då det är mat ransom av ekonomiska skäl. nu väntas yterligare föreläsningar sedan en lånad säng.

Då va vi här. Efter resan Sthlm-London,London-Miami,Miami-La Paz,
La Paz-Cochabamba....
Flöt på tills La Paz då planet fick vända i luften å nödlanda ganska odramatiskt. Höjden va påtaglig hälften spydde hälften dog. Väl framme i Cochabamba möts vi av ett boende över förventningarna. Drivit runt lite i närområdet och försöker få bitar på plats men värkar som de varit fel svarvadde. känner mig som ett spöke ur mitt ellement så som denna hund. kan vara ett straff eller så va han lixom alla här nyfikna å va tvungen att titta efter, vad är det de där Gringitosárna sysslar med.

Tiden här i skolan är snart till enda, limpiemos el colectivo esta maniana y på tisdag tas den sista hepatit sprutan och natttåg mot sthlm. En vecka kvar tills dagen D

Denna Pod Är Ricktad Till Oss,Vänner,Kamrater,Familjen,Er,Ustedes Humanos,Som Ett Öppet Fönster Till Mig Och Dessa Platser Jag Befinner Mig Vid, För Att Värna Våra Redan Gjorda Kontackter,Vänskaper,Rellationer Å Mätta Våra Nyfikenheter På Ett Smidigt Sätt.
presente ahora y siempre